From Bangkok To Beijing - And Every Temple I Get In.

Hej på er där hemma i den fjällhöga norden! Just nu befinner vi oss i Vietnams största stad; Saigon! Woho!

I morse vaknade jag, alldeles för tidigt, av någon slags sjuk tupp som tjöt över hela staden. Staden Rach Gia. Tuppen galande nådde till och med till fjärde våningen där vi så oskyldigt sov. Efter öronproppar och omsomningar ringde klockan tills slut, och det var dags för avfärd. En lite minibuss hämtade upp oss, förde oss mot busscentralen och där hoppade vi på den stora bussen mot Saigon, eller Ho Chi Minh City. Väl inne i bussen visade bussvärden oss stolt hur man kunde luta bak sätena. Wow. Den sämsta uppfinningen i asiens historia, för oss västerlänningar i alla fall. I vanliga fall är utrymmet fram till nästa stol inte överdrivet. Har man då oturen att det sätter sig någon framför en (vanligt) och att just denna person vill luta sig HELT tillbaka (ännu vanligare) så är det kört. Kvinnan framför mig idag började luta stolen försiktigt, hon kände hur det tog emot bakom (mina ben) men insåg att stolen gick att luta mer, varpå hon hoppade mot sätet tills jag satt uppkrupen i mitt säte och hon kunde luta sig.
Fint.

Hur som helst så befinner vi oss på ett jätte fint ställe i Saigon. Vi hyr ett litet rum av en jätte snäll familj med 4-5 barn. Har inte riktigt fått koll än. På nedervåningen, i det 10kvm stora vardagsrummet, finns luddiga soffor och disney chanel, en dator och en dvdspelare. I vårt rum har vi luddiga stolar, skumgummipusselbitar som täcker byrån och självlysnande stjärnor i taket! Här är det gött!

Nu ska vi se på film i vår lilla lya.

Hej hå stå på tå!
Hannes

Men idag ska vi försöka att ta oss härifrån med båten. Båten lägger till i Rach Gia och sedan får vi bestämma om vi ska stanna i Rach Gia en natt och dra till Ho Chi Minh City imorgon eller om vi ska åka vidare till Can Tho ikväll..

Jag tror att det blir en natt i Rach Gia. Vi skriver mer när vi har kommit till något annat ställe.

Puss A och H

Hannes har varit dålig sen igår kväll och vi somnade först runt 4-5 på morgonen. Klockan 6 steg jag upp och försökte att slippa betala båtbiljetten som vi hade köpt som vi skulle ta klockan 8. Detta gick ganska smärtfritt och vi ska bara betala 20 procent av priset tror jag. Idag har vi bara legat inne på rummet och försökt sova och Hannes har haft feber och ont i magen. Hemsk natt var det.

Vi har bestämt oss för att stanna minst två nätter till på detta stället för att se till att Hannes blir frisk. Om han känner sig sämre imorgon drar vi till en doktor. Vi funderar på om det är salmonella eller någon annan bakterie från kyckling som har fastnat i hans kropp..

Idag har jag varit inne massa på datorn, läst tidning och kollat på SVT och TV4 Play. Jag ska inte klaga, för den fina killen brevid mig i sängen har det mycket värre..

A.

Vakna hela natten, Hannes mår asdåligt i magen och vi bara väntar på att han ska bli bättre...
Stackarn.

Såhär långt blev Hannes skägg innan han var tvungen att raka av det.. Skägget blev så poräst typ, haha.




Vi hamnade på en UUUNDERBAR partybåt i Sihanoukville.




På båten fanns den fina hunden Lucy som hade svårt att gå ned för den branta trappan.



WIIIIIIHHHIIIIIIEEE! jag älskar att hoppa från höga höjder!


Mumsigt vatten huh?


Shake! Hannanes var också med på resan!


Detta är uttryck för "ge mig limejuice!!" sm jag förövrigt är hetl besatt av.



Vi hittade lite roliga tjommar. En var svensk, en var ryss som var tillsammans med den svenske och en var tysk som pratade svenska. Alla dessa tre bodde dessutom i Sverige, Göööteborg. Gubben till höger var dansk, fyllde år och var inte så intressant, men han bjöd laget runt. Tackar för det!


Här har vi ryssen och tysken.


De blev riktiga bundisare de där två, haha.


Ja ni, I Sihanoukville började vi läsa på om Kina. Hannes slappar med den tjocka boken på stranden.

Jag läser om vårt nästa land ; VIETNAM! där vi är just nu!


Hannes har kanske ätit halva tallriken av sitt "Fried Rice", snacka om stot portion! Vi gillar det för att det kostade bara runt 10 kronor per person.


HÄFTIGT! Nu har vi lämnat Sihanoukville för att sova några nätter i Kampot. Här tod vi endagstur med trekking upp och ner för regnskogen, som var helt otrolig, samt besökte "Bokor Hill Station" som är en ödelagd stad högt uppe i bergen.


Bokor Hill Station i svartvitt. Läskigt.



Smarrig Curry blev vi bjudna på på trappan upp till Bokor Palace Hotel. Hannes tyckte om det. Och vi snodde massa baguetter och stoppade i fickorna om vi skulle bli hungriga.

Jag tyckte också om den även om det inte riktigt syns. Förresten var det väldigt kallt uppe på berget. Vi gick i långbyxor, tröja, tjocktröja, gympaskor och jag hade sjal. Vi förbereder oss för kina ;)


Mycket fin utsikt.



Sedan satte vi oss på en liten flakbil och drog nedåt. Här gäller det att hålla i sig.



Sedan hamnade vi i en båt på floden i Kampot. Detta var något av det vackraste jag har sett. Det kommer bilder på solnedgången så vänta bara..


Fint va? Jag tycker att det är underbart. Åh, verkligen underbart.



Kambodja är franmåt i utveckling på vissa ställen. Här är det sophämtning och soptunnorna är inget annat än gamla däck. FInurligt va?


VIETNAM-nam-nam? Nja, dumplingen var inte så supergod..


Gissa vad vi hittade på gatan?


ANKHUVUD! (ttill höger) jag vet inte om man ser det men tungan är alldeles spänd i munnen. Scary! Vi åt kycklingfiléen son ligger längst upp på fatet och det var gott och billigt.



Nu blev det mycket matbilder men det här var det första Hannes åt på Phu Quoc. Riktig kyckling som bara var hackad som den är med ben och allt. Smakade rätt okej tror jag.



Phu Quoc och sand, sand, sand! Underbart!


Hannes tycker att jag ser knäpp ut och han skrattar åt mig. Sedan ser kanadensarna som bor på samma ställe som oss och det börjar också skratta. Hm, undra varför?


Den fina Long Beach. En låååång sträcka med sand och superklart vatten.



Jag klagar absolut inte. THIS IS LIFE!


Hannes är också ganska nöjd med livet just nu.


Solnedgång, en öl och en hannes bervid sig så är man lycklig.



Vi skippade lunch och åt massa minibananer, nu har vi lite huvudvärk dock men bananerna var supergoda och det blev en väldigt billig lunch.



Och vi hittade valpar! Det här med att inte klappa hundar i Asien funkar inte.. DE ÄR SÅ FINA!
Denna bilden får avsluta inlägget för idag. Denna bilden var till och med tagen för bara några timmar sen.


Vi har det asgött och imorgon ska vi nog försöka få tag i en moped och en karta och köra runt lite på ön, kanske besöka fisksåsfabriken, pepparfälten och vingården..

PUSS!
A och H

Vi klarade att hitta boende på Phu Quoc även om det blev ett dyrt sådant. Men det är ungefär samma pris som vi betalade när vi bodde på Koh Samet över jul så det får väl funka. :)

Jag kan säga att jag har inte varit så nervös sedan vi började resan som jag var på färjan hit. Något som jag har blivit van vid under dessa månader är att drömma, både mardrömmar och fina drömmar. Natten till idag drömde jag mardrömmar om att det inte fanns flygbiljetter hem i april och att vi inte skulle hitta boende på Phu QUoc. Snacka om att jag var nervös!

Men nu sitter vi i vårat rum med ac, fläkt, myggnät som man kan sätta upp, tv, kyl, telefon, varmvattendusch (ovanligt för dessa länder), strandhanddukar, solstolar och frukost. Plus att vi fick frukt när vi kom hit imorse. Men det kostar att leva fint... 40 dollar per natt. (Vi planerar att äta asmycket frukost imorgon så att vi slipper äta lunch och därmed spara in pengar!). 

Vi mår i alla fall toppen och solnedgången här är fantastisk. Imorgon ska vi sola och bada hela dagen och i övermorgon planerar vi att hyra moped och åka runt, kanske till och med till fisksåsfabriken. Yummmie!

Bilder är på ingång!

MandyPandy

FÖRRESTEN! Igår var vår treårsdag! Och jag fick jättevackra rosor på sängen av Hannes! Jag älskar dig!

Herregud, vilken dag det har varit.

Vi började i kampot där vi skulle ta minibuss till vietnamesiska gränsen och vidare till Ha Tien för att ta färjan till Phu Quoc. Allt gick smärtfritt men att komma över gränsen tog lååååång tid. Självklart så lång tid att vi missade färjan till Phu Quioc med 5 minuter. Vi hade bokat biljett från Kampot till Phu Quoc och busskillarna var förtvivlade. Desperat försökte de vinka tillbaka båten till piren men utan lycka..

Vår hotelreservation, som vi har ägnat mycket tid till, som var fruktansvärt svår att få till började idag och vi var illa tvugna att ringa och säga att vi kommer först imorgon. Eftersom att vi inte har turen på vår sida tog de bort hela reservationen och vi står nu utan hotell imorgon. Den sista färjan från Phu Quoc till fastland går innan vi hinner komma fram till ön vilket betyder att vi är fast på ön imorgon. Vi ville ta den tidiga färjan (det går bara två per dag) imorgon men den båten har gått sönder. Vi har sådan otur.

Hoppas vi har turen på vår sida imorgon, annars får vi sova på stranden eller något.

Amanda

Nu får ni se på grejer.


Bilder från AMANDAS kamera:

Andra dagen på vår resa stack vi till Khao San Road som är backpackinggatan i Bangkok. Vi kom fram till att vi bodde bra på vårt ställe downtown/chinatown.. haha
Hannes i tåget på väg mot sydligare breddgrader.

SKABBRUM!! fyfyfy. Detta är på Lakeside i krabi. Om ni söker på detta guesthouset på Tripadvisor lär ni inte se bra kommentarer. Vi flydde efter 1 eller två nätter.


Men vi flydde från krabi till koh lanta där vi fastnade i en och en halv vecka och dessutom tog dykcert. Dumma som vi är tog vi inga bilder på oss med dykutrustningen på men en bild från vår dykbåt får ni iaf.

Ett berg.

Vi träffade Meg och Stef i krabi och delade vår besvikelse över hotellet där. Sedan träffades vi igen på Koh Lanta och drog ut på mopedtur till ön brevid och åt god mat med lokalbefolkningen som knappt hade sett turister förr.


Vi hade pool som vi använde flitigt på Koh Lanta. Även om det regnade så hade vi det toppen.
Solnedgång i Koh Lanta.


Vi hamnade i en minibuss med massa ryssar på vår väg till Khao lak. Vi hade bara köpt biljett för själva transporten till Khao Lak men fick gratis gå in på ett ställe med massa sköldpaddor. Knasigt. På bilden är det en konserverad siemesisk sköldpadda.


Khao Lak var regnigt och eländigt. Men vi bodde fint på Jerungs Guesthouse.


MinminiminminminBANAN!


Och när vi pratar om mini. Detta var vår favoritbar i Chiang Mai. Ägarinnan heter Princess och är så trevlig, vi var nästan alltid själva där men vi hade alltid väldigt kul. Massa hundar sprang runt och vi fick även träffa en riktigt full kambodiansk man. Han var också trevlig :)





Nu blev det jul i Koh Samet. Hot plates efter Hot Plates beställde vi och vi hade en rolig kväll!

Solnedgången var också fin.



Min nya fina klänning som kostade 100 spänn i Bangkok. Synd att det inte finns en bättre bild för jag älskar verkligen denna..



GOTT NYTT ÅR!

Bilder från HANNES kamera:


Kommer fler snart.

Hannes började bli förkyld för en vecka sen och har sedan dess varit fruktansvärt hostig och feber då och då. Och nu har jag också blivit förkyld. Blääääää! men vi försöker göra det bästa av det! (D.v.s att dricka läsk, äta chips, kolla på tv, äta alvedon, vara vid datorn, sova).

Kanske ska försöka att orka sig ned på stranden?

Igår kom vi till Sihanoukville och beachen, och därmed tiggare och massa försäljare. Vi har slappat i solen och det har varit skönt men nu är det min tur att bli förkyld, bihålorna gör ont. Vilken otur vi har i kambodja..

Längre uppdatering kanske kommer ikväll eller imorgon.
PUSS Amanda

Det första vi ser när vi kommer fram till platsen, som  mer är känd som Killing fields, är ett stort monument i mitten av ett grönt fält. Rättare sagt vad ver ser efter att vi passerat järngrindarna, staket och de mindrabbade tiggarna som tålmodigt väntar utanför portarna, för att förhoppningsfullt få en gåva från någon av besökarna. På parkeringsplatsen springer några barn omkring, alldeles smutsiga, och ber västerlänningar om pengar, eller bara vatten. De är ju så törstiga.
Väl innanför grinden välljer vi att bli guidade runt området av en Kambodjans man i 50 års ålder. Innan vi kommer fram till det stora monumentet, som till en början ensamt drar all uppmärksamhet till sig, berättar guiden att han jobbat här i över tjugo år. Just när han säger det tänker vi inte mer på vad det egentligen innebär. Den fyrkantiga byggnaden innehåller flera våningar glasskivor där skalle efter skalle är uppradad efter ålder och kön. Byggnaden är uppförd av den Kambodjanska regeringen för att visa de fruktansvärda saker som hände just på detta fält, för ungefär 21 år sedan. Synen är fruktansvärd, men svår att ta till sig. Det är svårt att föreställa sig att alla della skallar är riktigta. Att varje huvud har innehållet tankar och känslor. Det hela blir lite mer verkligt av den stora hög kläder som ligger under det stora glasmonumentet. Manskläder, kvinnokläder och barnkläder. Allt har, antingen med hjälp av regnet, letat sig upp ur de massgravar som omgett monumentet, eller tagits till vara när man undersökt och grävt upp de flera tusen offren. Skallar visar tecken på olika dödsorsaker. Allt från hammare och yxa till grenar och skotthål. Nästan alla käkar saknar tänder, eftersom en framg¨ngsrik torteringsmetod var att dra ut offrets tänder en efter en. Andra var helt enkelt utslagna.
Det är nu det börjar gå upp för oss. Ungefär samtidigt som vi närmar oss en av gravarna och ser hur guiden kämpar med att hålla tårarna tillbaka. 20 år sedan han började. 21 år sedan hemskheterna upphörde, och man sedan började med uppgrävningar och undersökningarna. Han var en av de första som arbetade här. En av de som var med att gräva upp alla torterade, halshuggna, bundna och sönderslagna människor som låg huller om buller i jordhögarna runt om på fältet. Han var med när fotona togs. Foton som finns i böcker och museer. Foton på övergrepp på mänskligheten, övergrepp gjorda av Khmer Rouge.
Mannen berättar att han var bara 17 år. 17 år när han såg den största delen av sin familj avrättas, och de övriga svälta ihjäl. Hans mor, far och syskon. Alla blev mördade. I slutet överlevde bara två av alla de i hans stora familj. Det var några år efter detta han började jobba på området, medveten om att stora delar av hans familj låg begravda och sönderslagna i jordhögarna.
Vi vandrar mellan de olika gravhögarna, som fortfarande innehåller människoben, och på marken där vi går ligger tänder och benknotor utspridda. En krossad skalle sticker upp ur den torra vältrampade jorden vid sidan av ett stort träd. Överallt ligger det klädtrasor. De ligger fortfarande kvar och påminner hela tiden om hur verkligt och påtagligt det som hänt här är.
I de olika gravarna hittades offer utan huvuden. Nakna offer. Barn och kvinnor. Eller bara där man försökt få plats med så många som möjligt.

Även om det som hänt här är fruktansvärt, och påmminer så mycket om utrotningen under andra världskriget några decennier tidigare, så är platsen fridfull idag. Regeringen här i landet har tagit vara på området för att visa på de övergrepp som begåtts, så att de aldrig mer ska upprepas.
Idag är gravhögarna till viss del överväxta av gräs och blommor, medan fjärilar flyger mellan de ben som fortfarande sticker upp ur jorden.
Detta är verkligen en plats att se. Och något som turister här måste se, för att förstå vad som verkligen hänt här. Förstå hur mycket fruktansvärda saker som hänt här. Och lyssna på de historer som de drabbade vill berätta, för att ge upprättelse och rättvisa åt deras drabbade.
Alla ska få veta vad som hänt deras kära.
Alla.

/Hannes

Vi vet inte riktigt vad vi tycker om Phnom Penh. Det är mycket fattigt men sedan finns det delar av staden som är rikt. Det finns fler tiggare än vi någonsin sett och de är inte rädda för att ta tag i ens arm och hänga i den. Men samtidigt har de en jättefin promenad längs floden, dock är det där de mesta tiggarna är, och fina restauranger. Phnom Penh är en stad som inte har kommit igång än, det förflutna gör fortfarande fruktansvärt ont och många lider av det hemska som hände för 30 år sedan. Så här är det i hela kambodja och det är det som gör detta land så svårt.

Idag var vi på killing fields, Choeung Ek, vilket var stället där man avrättade intellektuella, officerare, kvinnor och barn under Khmer Rouge regim. Över 17.000 människor fördes dit för avrättning efter att ha blivit torterade. Vi hyrde en guide och gråten satt i halsen hela tiden. Han var den enda i sin familj som överlevde och han började jobba på Chorung Ek 1980, då det precis hade stängts. Hemskt men mycket viktigt att åka dit som turist i kambodja. Det är viktigt att inte glömma historian och det är lättare att förstå varför det finns så många på gatorna som ber om pengar.

Kambodja kommer nog förändras mycket under det kommande decenniet och jag hoppas att det förbättras för folket. För trots allt är de flesta kambodjaner mycket vänliga.

Phnom penh är inte vår favoritstad och det ska faktiskt bli skönt att åka härifrån imorgon. Då drar vi till sihanoukville som vi har hört mycket gott och ont om. Det blir bra, och skönt med lite sol och sand och äntligen bara få ligga och läsa bok igen! Att vara i städer med mycket rörelse i Asien är verkligen påfrestande, man blir supertrött. Men det är det som är skönt, att få båda delarna; storstäder och småstäder!

Vi lägger nog ut ännu mer bilder sen men nu är vi gööööööööööööööörhungriga!!!
Vi måste säga att vi är besvikna på att inte fler kommenterar.. KOM IGEN! Vi vill höra hur ni har det i sverige!

PUSS Amanda

Hannes käkar god mat i Central World i Bangkok. Sedan blev det Harryyyyy poooooottttteeeer på bion!




Det var faktskt lite julstämning i Bangkok. Detta fotot är taget efter jul iofs...




ÅHHHH! Vårat favorithäng i bangkok. Vi älskar, älskar, ÄLSKAR dessa människor!!!
De gör thailands bästa Chicken cashewnuts. Promise! Och är sötast och trevligast.
Vår extramormor och vi är hennes extrabarn som hon kallar det.





Svettigt, blött men finfint. Kbal Spean, i angkorområdet. Lång vandring upp för berget men det vart det värt.



Dels fick man se detta vattenfallet..



Och denna utsikten.. Fint va?





Ey, vilken hottie...






Vår tuktukchaufför som körde oss mellan alla tusentals tempel.




En cooling igen




Efter X antal tempelbesök börjar vi lätt spåra ut. Som bananes gör på bilden.





Elefanter, äntligen fick vi se levande elefanter.. Hahah, nej. Men vi har sett riktiga många gånger.





Oj, nu hoppar bilderna.Detta är den officiella nyårsbilden på mig och H. HAPPY NEW YEAR!





Angkor Wat, lite överskattat kanske.




Men vi kom fram till att vi inte var några arkeolognördar. Det är väl bra va?





Sedan hittade vi ett SWENSEN'S i Siem Reap. Jippppiiiie! Chokladglassfantaster som vi är så blir vi överglada varje gång vi ser detta stället.












Nu hamnade vi i Phnom penh. Huvudstaden!


.
Där vi posade som aldrig förr!


Snacka om snorig gubbe, han och hannes kanske ska bilda klubb?





Inge kommentarer, haha.



Vi har lärt oss hur man ska posa genom att kolla på TopModel på rummet.
VIKTIGT att INTE gå baklänges vid silverpagodan.




Vid Royal Palace och Silverpagodan. Mycket fint måste jag säga.




Hm, detta gjorde oss fundersamma. Målar de över guldet med röd sprayfärg? Skumt..






Marknaden på vår gata. Läskig på kvällen, cool på dagen.

Solnedgång i Phnom Penh.


Kanske kommer ännu mer bilder ikväll. Dessa var bara från min kamera (Amanda).
Förra inlägget var skrivet av mig, Amanda, men det kanske ni märkte.
Hannes är dunderförkyld, stackarn.

PUSS

Jag tar det kort för annars blir jag irriterad.

Vi träffade en amerikan på hostelet som skulle samma buss som oss. 50 år, jobbade för kyrkan, extremistkristen och allmönt dum i huvudet. Vi startade diskussion i bussen. Han förnekar växthuseffekten och globaluppvärmning med argumenten att han har rest runt i asien i massa år och inte sett havsniån höjas. Hans ursäkt till att inte bry sig om miljön var att det fixar JESUS. Sedan kom vi in på religioner. Självklart var idioten emot islam, och säger att muslimernas har som mål att ta över hela världen med våld och vapen. Muslimer var alltså enligt honom onda männsikor men det är viktigt att komma ihåg att han ber för de stackars krakarna varje dag och välkomnar muslimer som vill konvertera till kristendom. (Hör ni vilken idiot han är?) När vi försökte förklara att det finns nackdelar och fördelar med alla religioner, och då också kristendom, höll han inte med. Kristendom är bra, islam är dåligt. Vid detta skedet började jag och hannes verkligen visa våra känslor, vilket var aggression. Och jag var inte rädd för att säga att jag tyckte att han har helt fel och är insnöad och allmänt dum i huvudet. Vi kom in på krigen och då bröt helvetet loss. Jag behöver nog inte säga mer än så. Vi försökte förklara att man måste vara öppen och välkomna alla till sitt land och inte döma alla efter några idioter (T.ex inte döma alla kristna och amerikaner efter denna dumma gubben). Han hade inget emot kriget och ville inte hålla med om att civila dör i kriget. Enligt han gjorde USA bara bra saker och han ångrade inget som hans land har gjort. Han sa att om en kristen dödar en hindu, så dödar en hindu 10 kristna som hämnd. Men om en hindu dödar en kristen så dödar inte en kristen någon hindu som hämnd.

Bland det sista han sa till mig var "If I wasn't a christian, I would kill you".
Stupid, stupid little boy... (Tack och lov att man är född i sverige med förnuftiga åsikter! Tack mammo och daddo!!)

Imorgon blir det mer om phnom penh, bilder från siem reap och något mer kanske..

lite,lite bilder. det kommer mer.

Kambodja, kambodja, kamboooodja!

Efter om och men är vi i säkerhet på ett litet guesthouse, en minuts promenad från Pub street. Vi har hört och läst så mycket om gränsövergången från thailand till kambodja så vi var minst sagt på vår vakt. Vår gränsovergångsdag (alltså igår, 3 januari) borjade med att vi kvällen innan gick och kollade på Harry Potter på Central World. Mycket bra men den var klar mycket sent också, rättare sagt klockan halv 12 på natten. Vi fick tag i en taxichaufför som körde med taximeter, vilket vi trodde skulle vara svårt när skytrain och metron hade stängt.

Vi somnade runt 2 den natten, dels på grund av att vi somnat sent alla andra nätter i bangkok plus att det gick massa idioter på övervåningen runt 2-3 tiden så mycket sömn blev det inte. Rättare sagt ca 2 timmar. Sedan var det bara att kliva upp 4.20 för att åka den beställda taxin från hostelet. Denna taxin var en partytaxi och han spelade partymusik hela vägen till mo chit, norra bussstationen. Vi blev tidiga, hann med en tidigare buss till Aranyapratet.

Starten på den bussfärden ska vi inte prata om, men jag kan nämna att det alltid är bra att sno med sanitetspåsar, eller ja menspåsar, för att de funkar alldeles ypperligt som spypåsar. Det tycker i alla fall jag. Sedan somnade vi båda två även om hannes somnade med en gång vi klev på den skruttiga bussen. Äntligen var vi framme vi gränsstadenn, därifrån tog vi en tuktuk till gränsen och vi var väl beredda på alla sätt som folket vid gräsen kunde lura oss. Och självklart försökte de med oss med. Tuktukchauffören stannade vid ett "Visa Office" en 5 minuter från gränsen och sa till oss att det var där som vi skulle fixa visa. Nej, nej ,nej ,nej sa vi tusen gånger och han sa att han talade sanning. Till slut klämde vi ur oss att vi redan hade visa. Han trodde inte på oss men vi sa det säkert 10 gånger, han blev arg och vi beordrade tuktukchauffören att köra oss till GRÄNSEN! (Vi hade inget visa förresten!)

Gränsen ser inte riktigt ut som en gräns, det är massa folk som går på olika vägar åt olika håll, samt stora lastbilar med släp där det ligger massa döda griar packade på varandra, och massa kambodianer och thailändare. Men vi visste att det bara var att fortsätta att gå rakt fram och till slut såg vi några turister och backpacks. Sedan var det bara till att vänta, vänta och åter vänta. Och inte nog med det, vi fick vänta bland massa ryssar som aldrig är trevliga.

Vi kom igenom alla kontroller och stämplingar och foton och gud vet vad. Framför oss i sista kontrollen stod två styckenfrån amerika, en tjej och en kille. Tillsammans bestämde vi oss för att ta en delad taxi. Nu till det kluriga. I vår Lonely Planet för Thailand stod det att man inte skulle ta gratisbussarna till en taxistation utan att detta vara lurendrejeri, i amerikanens Lonely Planet som var "SouthEastAsia on a budget" och nyare stod det att man skulle ta gratisbussarna som tydligen var ägda av staten. Vi tog bussarna och prutade oss till en taxi på 40 dollar för alla fyra. Den skulle köra direkt till Siem Reap och till de guesthousen som vi ville kolla upp. Nu ska vi dela upp detta äventyret i fyra delar:

#1: Vi hade nästan ingen bensin, eller ja, naturgas. Vi letade runt massor och chauffören pekade på bensinmätaren och sa något på kambodjanska. Hjälp tänkte vi. Han stannade på många olika ställen innan vi hittade ett som hade naturgas. Jippie, vi överlevde!

#2: Vi stannar på ett ställe där taxichauffören bara lämnar bilen och verkar gå mot toaletter eller något. En tjej kommer fram till oss och säger att vi måste gå ur bilen för den är sönder och vi kan dö. Vi fyra vägrar gå ur bilen för vi tror inte på det och vi är rädda för att de tänker sno våra väskor eller något. När tjejen förstår att vi inte tänker gå ur säger hon" YOU know DYING? (så drar hon med ett finger över halsen) car broken, you dying!! dying!!. Vi bryr oss inte och sen kommer taxichauffören och skrattar lite och käkar på något. Sedan fortsätter resan...

#3 Taxin stannar ute vid en liten väg och säger att vi ska kliva ur. Trötta och irriterade som vi är försöker vi säga på artigt sätt att vi skulle bli skjutsade till guesthousen. Jovisst säger dem. Jag och Hannes får en tuktuk med en förbannad förare och amerikanarna säger vi hej då till och önskar lycka till, de får en taxi. Vi blir försäkrade att turen ska vara gratis och att de ska köra oss till Prohm Roth Guesthouse som vi har hört bra om. Yeah right, som vi hade trott så stannar han på ett annat guesthouse. Något ruttet ställe. Föraren säger att han har fått instruktioner att åka dit men jag hade sagt till honom vart Prohm Roth låg och allt. OCH den kända marknaden här, Pra Chraa, är vid vårat guesthouse. Efter lite skrikande typ, fast alltid med ett leende på läpparna från vår sida för annars kommer man verkligen ingen vart, så kör han motvilligt till marknaden fast han egentligen vill ha betalt. Vi kliver ur samtidigt som han muttrar något och ser asförbannad ut och wow, vi är i kambodja på riktigt!

Vi hittade guesthouset och här trivs vi bra. De är mycket, mycket trevliga och hjälpsamma. Prohm Roth Guesthouse heter det och vi kan rekommendera det. 12 dollar för oss båda två per natt med AC, kabeltv, varmt  vatten, fläkt och två stora sängar. Och väldigt nära till allt liv men ändå så tyst! Så bra som jag har sovit i natt har jag inte sovit sen jag var hemma i sverige vilket var för 8 veckor sen! Vi har varit ute i 8 veckor nu, alltså två månader och nur har vi bara ca 12 veckor kvar och då ska ta oss igenom kambodja, vietnam och kina. Om ni har tips på några ställen i några länder så tveka inte att kommentera. Och ni alla andra som läser också, vi har haft upp runt 40-50 besökare vissa dagar, SKRIV KOMMENTARER!!

Nu är vi i alla fall i Siem Reap, och vi tycker om det. Idag har vi tagit det lugnt och kollat runt i den lilla staden samt köpt massa grejer, scarfar, byxor, böcker, flaggor som man syr på väskorna, tröja och säkert något mer. Imorgon börjar våra utflykter till ANGKOR! Vi är förväntansfulla och vi börjar morgondagen med att åka ut till templena som ligger utanför Angkor Wat.. Vi lovar att ta massa bilder.

Idag kanske det blir en öl (0.5 dollar, cirka 3,50 kronor) eller en drink på happy hourn (1,5 dollar, cirka 10 kronor). Hör av er om ni vill hänga med. Förresten har vi smakat på Amok, kambodjas nationalrätt. Det är en sorts fiskgryta som är supergod. Smakar lite som fiskgryta i sverige.

So long!
Puss Amanda