KAMBOOOOODJA!
Kambodja, kambodja, kamboooodja!
Efter om och men är vi i säkerhet på ett litet guesthouse, en minuts promenad från Pub street. Vi har hört och läst så mycket om gränsövergången från thailand till kambodja så vi var minst sagt på vår vakt. Vår gränsovergångsdag (alltså igår, 3 januari) borjade med att vi kvällen innan gick och kollade på Harry Potter på Central World. Mycket bra men den var klar mycket sent också, rättare sagt klockan halv 12 på natten. Vi fick tag i en taxichaufför som körde med taximeter, vilket vi trodde skulle vara svårt när skytrain och metron hade stängt.
Vi somnade runt 2 den natten, dels på grund av att vi somnat sent alla andra nätter i bangkok plus att det gick massa idioter på övervåningen runt 2-3 tiden så mycket sömn blev det inte. Rättare sagt ca 2 timmar. Sedan var det bara att kliva upp 4.20 för att åka den beställda taxin från hostelet. Denna taxin var en partytaxi och han spelade partymusik hela vägen till mo chit, norra bussstationen. Vi blev tidiga, hann med en tidigare buss till Aranyapratet.
Starten på den bussfärden ska vi inte prata om, men jag kan nämna att det alltid är bra att sno med sanitetspåsar, eller ja menspåsar, för att de funkar alldeles ypperligt som spypåsar. Det tycker i alla fall jag. Sedan somnade vi båda två även om hannes somnade med en gång vi klev på den skruttiga bussen. Äntligen var vi framme vi gränsstadenn, därifrån tog vi en tuktuk till gränsen och vi var väl beredda på alla sätt som folket vid gräsen kunde lura oss. Och självklart försökte de med oss med. Tuktukchauffören stannade vid ett "Visa Office" en 5 minuter från gränsen och sa till oss att det var där som vi skulle fixa visa. Nej, nej ,nej ,nej sa vi tusen gånger och han sa att han talade sanning. Till slut klämde vi ur oss att vi redan hade visa. Han trodde inte på oss men vi sa det säkert 10 gånger, han blev arg och vi beordrade tuktukchauffören att köra oss till GRÄNSEN! (Vi hade inget visa förresten!)
Gränsen ser inte riktigt ut som en gräns, det är massa folk som går på olika vägar åt olika håll, samt stora lastbilar med släp där det ligger massa döda griar packade på varandra, och massa kambodianer och thailändare. Men vi visste att det bara var att fortsätta att gå rakt fram och till slut såg vi några turister och backpacks. Sedan var det bara till att vänta, vänta och åter vänta. Och inte nog med det, vi fick vänta bland massa ryssar som aldrig är trevliga.
Vi kom igenom alla kontroller och stämplingar och foton och gud vet vad. Framför oss i sista kontrollen stod två styckenfrån amerika, en tjej och en kille. Tillsammans bestämde vi oss för att ta en delad taxi. Nu till det kluriga. I vår Lonely Planet för Thailand stod det att man inte skulle ta gratisbussarna till en taxistation utan att detta vara lurendrejeri, i amerikanens Lonely Planet som var "SouthEastAsia on a budget" och nyare stod det att man skulle ta gratisbussarna som tydligen var ägda av staten. Vi tog bussarna och prutade oss till en taxi på 40 dollar för alla fyra. Den skulle köra direkt till Siem Reap och till de guesthousen som vi ville kolla upp. Nu ska vi dela upp detta äventyret i fyra delar:
#1: Vi hade nästan ingen bensin, eller ja, naturgas. Vi letade runt massor och chauffören pekade på bensinmätaren och sa något på kambodjanska. Hjälp tänkte vi. Han stannade på många olika ställen innan vi hittade ett som hade naturgas. Jippie, vi överlevde!
#2: Vi stannar på ett ställe där taxichauffören bara lämnar bilen och verkar gå mot toaletter eller något. En tjej kommer fram till oss och säger att vi måste gå ur bilen för den är sönder och vi kan dö. Vi fyra vägrar gå ur bilen för vi tror inte på det och vi är rädda för att de tänker sno våra väskor eller något. När tjejen förstår att vi inte tänker gå ur säger hon" YOU know DYING? (så drar hon med ett finger över halsen) car broken, you dying!! dying!!. Vi bryr oss inte och sen kommer taxichauffören och skrattar lite och käkar på något. Sedan fortsätter resan...
#3 Taxin stannar ute vid en liten väg och säger att vi ska kliva ur. Trötta och irriterade som vi är försöker vi säga på artigt sätt att vi skulle bli skjutsade till guesthousen. Jovisst säger dem. Jag och Hannes får en tuktuk med en förbannad förare och amerikanarna säger vi hej då till och önskar lycka till, de får en taxi. Vi blir försäkrade att turen ska vara gratis och att de ska köra oss till Prohm Roth Guesthouse som vi har hört bra om. Yeah right, som vi hade trott så stannar han på ett annat guesthouse. Något ruttet ställe. Föraren säger att han har fått instruktioner att åka dit men jag hade sagt till honom vart Prohm Roth låg och allt. OCH den kända marknaden här, Pra Chraa, är vid vårat guesthouse. Efter lite skrikande typ, fast alltid med ett leende på läpparna från vår sida för annars kommer man verkligen ingen vart, så kör han motvilligt till marknaden fast han egentligen vill ha betalt. Vi kliver ur samtidigt som han muttrar något och ser asförbannad ut och wow, vi är i kambodja på riktigt!
Vi hittade guesthouset och här trivs vi bra. De är mycket, mycket trevliga och hjälpsamma. Prohm Roth Guesthouse heter det och vi kan rekommendera det. 12 dollar för oss båda två per natt med AC, kabeltv, varmt vatten, fläkt och två stora sängar. Och väldigt nära till allt liv men ändå så tyst! Så bra som jag har sovit i natt har jag inte sovit sen jag var hemma i sverige vilket var för 8 veckor sen! Vi har varit ute i 8 veckor nu, alltså två månader och nur har vi bara ca 12 veckor kvar och då ska ta oss igenom kambodja, vietnam och kina. Om ni har tips på några ställen i några länder så tveka inte att kommentera. Och ni alla andra som läser också, vi har haft upp runt 40-50 besökare vissa dagar, SKRIV KOMMENTARER!!
Nu är vi i alla fall i Siem Reap, och vi tycker om det. Idag har vi tagit det lugnt och kollat runt i den lilla staden samt köpt massa grejer, scarfar, byxor, böcker, flaggor som man syr på väskorna, tröja och säkert något mer. Imorgon börjar våra utflykter till ANGKOR! Vi är förväntansfulla och vi börjar morgondagen med att åka ut till templena som ligger utanför Angkor Wat.. Vi lovar att ta massa bilder.
Idag kanske det blir en öl (0.5 dollar, cirka 3,50 kronor) eller en drink på happy hourn (1,5 dollar, cirka 10 kronor). Hör av er om ni vill hänga med. Förresten har vi smakat på Amok, kambodjas nationalrätt. Det är en sorts fiskgryta som är supergod. Smakar lite som fiskgryta i sverige.
So long!
Puss Amanda
Efter om och men är vi i säkerhet på ett litet guesthouse, en minuts promenad från Pub street. Vi har hört och läst så mycket om gränsövergången från thailand till kambodja så vi var minst sagt på vår vakt. Vår gränsovergångsdag (alltså igår, 3 januari) borjade med att vi kvällen innan gick och kollade på Harry Potter på Central World. Mycket bra men den var klar mycket sent också, rättare sagt klockan halv 12 på natten. Vi fick tag i en taxichaufför som körde med taximeter, vilket vi trodde skulle vara svårt när skytrain och metron hade stängt.
Vi somnade runt 2 den natten, dels på grund av att vi somnat sent alla andra nätter i bangkok plus att det gick massa idioter på övervåningen runt 2-3 tiden så mycket sömn blev det inte. Rättare sagt ca 2 timmar. Sedan var det bara att kliva upp 4.20 för att åka den beställda taxin från hostelet. Denna taxin var en partytaxi och han spelade partymusik hela vägen till mo chit, norra bussstationen. Vi blev tidiga, hann med en tidigare buss till Aranyapratet.
Starten på den bussfärden ska vi inte prata om, men jag kan nämna att det alltid är bra att sno med sanitetspåsar, eller ja menspåsar, för att de funkar alldeles ypperligt som spypåsar. Det tycker i alla fall jag. Sedan somnade vi båda två även om hannes somnade med en gång vi klev på den skruttiga bussen. Äntligen var vi framme vi gränsstadenn, därifrån tog vi en tuktuk till gränsen och vi var väl beredda på alla sätt som folket vid gräsen kunde lura oss. Och självklart försökte de med oss med. Tuktukchauffören stannade vid ett "Visa Office" en 5 minuter från gränsen och sa till oss att det var där som vi skulle fixa visa. Nej, nej ,nej ,nej sa vi tusen gånger och han sa att han talade sanning. Till slut klämde vi ur oss att vi redan hade visa. Han trodde inte på oss men vi sa det säkert 10 gånger, han blev arg och vi beordrade tuktukchauffören att köra oss till GRÄNSEN! (Vi hade inget visa förresten!)
Gränsen ser inte riktigt ut som en gräns, det är massa folk som går på olika vägar åt olika håll, samt stora lastbilar med släp där det ligger massa döda griar packade på varandra, och massa kambodianer och thailändare. Men vi visste att det bara var att fortsätta att gå rakt fram och till slut såg vi några turister och backpacks. Sedan var det bara till att vänta, vänta och åter vänta. Och inte nog med det, vi fick vänta bland massa ryssar som aldrig är trevliga.
Vi kom igenom alla kontroller och stämplingar och foton och gud vet vad. Framför oss i sista kontrollen stod två styckenfrån amerika, en tjej och en kille. Tillsammans bestämde vi oss för att ta en delad taxi. Nu till det kluriga. I vår Lonely Planet för Thailand stod det att man inte skulle ta gratisbussarna till en taxistation utan att detta vara lurendrejeri, i amerikanens Lonely Planet som var "SouthEastAsia on a budget" och nyare stod det att man skulle ta gratisbussarna som tydligen var ägda av staten. Vi tog bussarna och prutade oss till en taxi på 40 dollar för alla fyra. Den skulle köra direkt till Siem Reap och till de guesthousen som vi ville kolla upp. Nu ska vi dela upp detta äventyret i fyra delar:
#1: Vi hade nästan ingen bensin, eller ja, naturgas. Vi letade runt massor och chauffören pekade på bensinmätaren och sa något på kambodjanska. Hjälp tänkte vi. Han stannade på många olika ställen innan vi hittade ett som hade naturgas. Jippie, vi överlevde!
#2: Vi stannar på ett ställe där taxichauffören bara lämnar bilen och verkar gå mot toaletter eller något. En tjej kommer fram till oss och säger att vi måste gå ur bilen för den är sönder och vi kan dö. Vi fyra vägrar gå ur bilen för vi tror inte på det och vi är rädda för att de tänker sno våra väskor eller något. När tjejen förstår att vi inte tänker gå ur säger hon" YOU know DYING? (så drar hon med ett finger över halsen) car broken, you dying!! dying!!. Vi bryr oss inte och sen kommer taxichauffören och skrattar lite och käkar på något. Sedan fortsätter resan...
#3 Taxin stannar ute vid en liten väg och säger att vi ska kliva ur. Trötta och irriterade som vi är försöker vi säga på artigt sätt att vi skulle bli skjutsade till guesthousen. Jovisst säger dem. Jag och Hannes får en tuktuk med en förbannad förare och amerikanarna säger vi hej då till och önskar lycka till, de får en taxi. Vi blir försäkrade att turen ska vara gratis och att de ska köra oss till Prohm Roth Guesthouse som vi har hört bra om. Yeah right, som vi hade trott så stannar han på ett annat guesthouse. Något ruttet ställe. Föraren säger att han har fått instruktioner att åka dit men jag hade sagt till honom vart Prohm Roth låg och allt. OCH den kända marknaden här, Pra Chraa, är vid vårat guesthouse. Efter lite skrikande typ, fast alltid med ett leende på läpparna från vår sida för annars kommer man verkligen ingen vart, så kör han motvilligt till marknaden fast han egentligen vill ha betalt. Vi kliver ur samtidigt som han muttrar något och ser asförbannad ut och wow, vi är i kambodja på riktigt!
Vi hittade guesthouset och här trivs vi bra. De är mycket, mycket trevliga och hjälpsamma. Prohm Roth Guesthouse heter det och vi kan rekommendera det. 12 dollar för oss båda två per natt med AC, kabeltv, varmt vatten, fläkt och två stora sängar. Och väldigt nära till allt liv men ändå så tyst! Så bra som jag har sovit i natt har jag inte sovit sen jag var hemma i sverige vilket var för 8 veckor sen! Vi har varit ute i 8 veckor nu, alltså två månader och nur har vi bara ca 12 veckor kvar och då ska ta oss igenom kambodja, vietnam och kina. Om ni har tips på några ställen i några länder så tveka inte att kommentera. Och ni alla andra som läser också, vi har haft upp runt 40-50 besökare vissa dagar, SKRIV KOMMENTARER!!
Nu är vi i alla fall i Siem Reap, och vi tycker om det. Idag har vi tagit det lugnt och kollat runt i den lilla staden samt köpt massa grejer, scarfar, byxor, böcker, flaggor som man syr på väskorna, tröja och säkert något mer. Imorgon börjar våra utflykter till ANGKOR! Vi är förväntansfulla och vi börjar morgondagen med att åka ut till templena som ligger utanför Angkor Wat.. Vi lovar att ta massa bilder.
Idag kanske det blir en öl (0.5 dollar, cirka 3,50 kronor) eller en drink på happy hourn (1,5 dollar, cirka 10 kronor). Hör av er om ni vill hänga med. Förresten har vi smakat på Amok, kambodjas nationalrätt. Det är en sorts fiskgryta som är supergod. Smakar lite som fiskgryta i sverige.
So long!
Puss Amanda
Kommentarer
Postat av: Tina
Hej! Oj, vad ni samlar på erfarenheter och minnen. Det är kul att läsa.......Börje och jag jag är uppe i Grebbestad och vilar ut efter alla helger och firande. Idag är det milt och inte mycket snö här uppe i Bohuslän.
När jag läste ert inlägg kom jag ihåg att Maria berättade att på eftermiddaen/kvällen är det gratis inträde till tempelområdet och det ska tydligen vara väldigt vackert i solnedgång. Há det bra och kram från Tina
Postat av: Daddy Cool
Ja, vi vill hänga med!
Vad kul att ni trivs nu.
Jag har hört att det bara är första drinken som är billig, sedan är nästa jättedyr. Bara ett tips alltså....
Postat av: Amanda widingsson
och den tredje är gratis! ;)
Trackback
