Vi har varit väldigt dåliga på att skriva de sista veckorna men vi har minst sagt haft fullt upp. T&B kom den 26:e mars och sedan dess har vi hunnit besöka Xian, Shanghai samt Peking där vi är för tillfället. Pappa Widing dök upp för en snabbvisit i peking och tillsammans åt vi alla supergod Teppanyaki! Mycket trevligt!

Nu har vi alltså varit borta i nästan 5 månader/ 148 dagar/ 3552 timmar/ 213120 minuter/ 12787200 sekunder. HELL YEAH! VI ÄR GRYMMA!


Tack Thailand, Kambodja, Vietnam och Kina och alla underbara människor i dessa länder! Det är med glädje och sorg vi lämnar kina imorgon. Kina är ett land som känns som hemma och det är faktiskt favoritlandet på resan.

Nu är det nya äventyr som väntar.
Tack för oss så länge.
See you in Sweden, bitches!

Amanda & Hannes.

hahah! Avslutningbilden! Klockrent från en svettig dansande julafton på Koh Samet!

Superfärska bilder från Peking, tagen med den fantastiska webkameran. Just nu sitter vi och njuter i solen för att våren har verkligen kommit till Peking. Ikväll blir det nattåg till Xian där terrakottaarmén väntar på oss imorgon.











So long!

.. kommer vi antagligen träffa Tina och Börje. Detta känns skumt.
Vi vet att de inte kommer att läsa bloggen innan de kommer fram till peking, eftersom att just nu transporterar sig från Göteborg till Kastrup. Så därför får ni alla andra läsare se hur vi kommer se ut när vi möter dem:



Hannes var lite butter idag för att, enligt honom, har jag skadat honom för mycket idag. Hm, efter lite pussar blev han glad igen och jag skadade honom inte medvetet faktiskt.

TOOOODILLLO!
Förresten, lägenheten är 60 kvm, viktig detalj.

Jag och Hannes är hyresgäster i en 58 kvm2 stor lägenhet i centrala Uppsala. Inflytten är den 1:a juni och detta är helt galet.

Lägenhet består av två våningar som man kan ta sig upp och ned från via en spiraltrappa. På nedervåningen är ett badrum, ett kök och ett stort vardagsrum. På ovanvåningen är det som ett stort vardagsrum med en liten vägg som delar av en del så att man kan ha ett sovrumsliknande rum. Vi kanske ska tillägga att den är nyrenoverad. (WOOOOOW)

Vi är superlyckliga här borta! Nu vill vi mest tillbaka till Sverige och lära känna Uppsala. Men det kanske får bli mer i höst. För att idag är det onsdag och på lördag kommer Tina&Börje. Nu är det superchill som gäller de sista dagarna innan vi får finbesök. Vi har längtat länge efter vårt finbesök så det är skönt att tiden går fort nu.

SUPERTACK TILL VÄRLDENS BÄSTA SYSTER REBECKA! För att hon har fixat ALLT som har med lägenheten att göra.

Puss på dig och alla ni andra!

Detta är galet. Vi har fått en lägenhet i Uppsala. Rebecka ska skriva på kontrakt för oss på tisdag. WOOOOOOOW!

Har kikat lite på den där milsuträkningen från tidigare.
Den sträckan, drygt 1270 mil, skulle förflyttan en person från södra Sverige till några mil från Antarktis nordkust.
Hmm.
Kanske.
men nja.
Hoppas

Hannes

Nu sitter vi alltså här. På slutdestinationen. Slappar på rummet och gör dumplings med knäppa gäster. Det känns konstigt att vi faktiskt är här nu.
Vi tog en promenad till Wangfujing, som är en stor och fin shoppinggata, och vi blev riktigt lyckliga när vi kände igen oss. Vi kände oss lite som hemma. Att vi har kommit hem, kommit fram. Som tur är ska vi ju ut och resa lite till, i alla fall ett 30-, 40-tal timmar till. Men nu med mamma och pappa. KUL KUL KUL!

Efter allt detta tåg-, buss, båt och taxiåkande han jag försökt få en uppfattning av hur långt vi har färdats. Jag lät google sköta jobbet, och så här blev resultatet.



Enligt google har vi alltså, när vi färdats genom Thailand, Kambodja, Vietnam och Kina, lagt bakom oss lite drygt 1270 mil. Ganska häftigt.

Hörs snart.
Hannes

Finally, vi har anlänt till PEKING och sitter just nu i hostelets bar och väntar in vår mat medan vi kollar på film tillsammans med massa gammalt folk (25+ MINST). Alla som reser runt i detta stora land som backpackers har en liten laptop med sig. Här i baren/restaurangen är vi 6 stycken personer och sammanlagt 4 små laptops. En tjej sitter till och med med två datorer. Haha.

Resan hit gick fruktansvärt smidigt. Den nya tågstationen i Shanghai (Hongqiao railway station) är steril och valdigt ren. Tåget ska vi inte ens prata om. Världens snyggaste tåg (kostade runt 650-750 kr per biljett beroende på om man har över eller underslaf) som gick i medelsnitt i 200-300 km/h. En riktig upplevelse men det var synd att resan var så fort över. Tåget åkte 21.30 och kom fram runt 7.00 och det blev alltså den kortaste och mest bekväma tågresan på hela denna resan.

När vi kom fram till tågstationen imorse så hade vi tänkt ta tunnelbana till hostelet, men att ta tunnelbana i Peking klockan 8 på morgonen är ingen hitt då ungefär de 15 miljoner människor som bor här också tänker ta tunnelbanan. Vi kom ned till själva påstigningen av tunnelbanan och ställde oss i de långa köerna för att komma på t-banan. Problemet var att ingen gick ur vagnarna och att när tåget anlände var det redan fullt med folk och väskor. Hannes försökte knö sig in, jag fick lätt panik och såg mig själv bli klämd i dörrarna och därför tog jag tag i Hannes och så gick vi mot den superlånga taxikön istället. Efter att ha varit en månad i Kina är vi experter på att smyga före i köer, som alla kineser gör, och det bästa med att vara utlänning är att man kan ignorera och låtsas som att man inte hör när någon blir sur för att man knör sig före. Smart va? Vi knödde oss alltså före i taxikön och med våra stora ryggsäckar så är det bästa att man aktar sig.

Lite rädda för att taxin inte skulle hitta till hostelet (vi hade dock hittat ett visitkort med vägbeskrivning till happy dragon hostel i typ Xian så det var tur) men åh, vilken tur vi hade med taxi! En snäll, ganska ung kille körde oss utan problem till hostelet och på vägen dit övade Hannes kinesiska med taxichauffören och jag log mest bara för jag förstod ingenting. Haha.

Väl framme på hostelet somnade vi efter lite Klondike på Ipoden och lite Tom&Jerry på kinesisk TV och vaknade för en och en halvtimme sen. Utvilade men sega lämnade vi in 4,5-5 kilogram tvätt och nu sitter vi här med varsin cocacola och en stor vatten och väntar på en cheeseburgare och en travelers sandwich.

Vi är alltså framme vid vårat mål. Vi är så otroligt stolta över oss själva.

UTAN ATT FLYGA har vi tagit och genom Thailand, Kambodja, Vietnam och Kina. På åkesjukeframkallande bussar med konstant tutande och massa godis till obekväma och bekväma och oftast varma tågresor med intressanta människor. HIGH FIVE TILL OSS! WE MADE IT!

Nu är det chilldelen kvar på resan, och att vänta in föräldrarna. I och för sig har vi ju chillat ganska mycket men om man känner efter så är kroppen mör efter att rest hundratals mil.

Puss på er så länge.
A&H

För om cirka en halvtimme ska vi försöka att ta oss med metron till tågstationen där vårt tåg D306, tror jag det heter, väntar på oss och tänker ta oss till PEKING! Där ska vi göra allt och ingenting, mest ta det välligt lugnt och leta efter dr. martens och converse. Sedan ska vi ju naturligtvis vänta in Tina och Börje som kommer om knappt 9 dagar! För mig och hannes känns detta väldigt overkligt men det ska bli underbart att få träffa de igen. Om vi har tur kanske min pappa dyker upp i slutet av hela resan i Peking och hänger med oss några dagar. Jag tror att det kommer bli ett perfekt slut på denna underbara resa!

Det kanske blir lite mcdonalds innan vi åker härifrån.. Förresten så ska vi åka på ett supersnabbt tåg och det bör tilläggas att det var SKITDYRT också, men men.. Vi kände inte riktigt för hardseat, inte efter allt man hört med rökande och spottande kineser (okej, vi ar vana men anda). Istället blir det softsleeper. Göttigt.

Hörs i PEKING! Åh, det ska bli roligt!
Tjing, Amanda

Oh herregud, anmälan till olika grejer som har med betyg att göra gör mig nervös. Men nu har vi gjort det och man kan ju alltid ändra i efterhand om man vill.

Mina val ser ut såhär:
1. Sjuksköterskeprogrammet, Uppsala
2. Psykologi A, Uppsala
3. Program med inriktning mot personal- och arbetslivsfrågor, Uppsala
4. Etik, Uppsala

Jag kommer säkert byta igen men fytusan vad jag vill komma in på sjuksköterska.
Kram Amanda.

Hepåre!

Nu befinner vi oss alltså i Shanghai, och här har trivs vi redan! Den här gången påminner vår omgivning oss inte om Frankrikes landsbyggd utan om New York. I alla fall enligt Amanda. Vad vet jag, jag har ju aldrig varit där. Det är i alla fall väldigt fint här. Det är vi båda överrens om. Vi har promenerat längs de gamla kolonialbyggnaderna vid The Bund, med en riktigt häftig utsikt över den breda floden. På andra sidan vattnet tävlar de mer eller mindre morderna skyskraporna om vem som sträcker sig närmast himlen. Riktigt fint. Det välkända tv-tornet, som man känner igen från bilderna från samma plats, sticker ut bland de andra byggnaderna. Det ser ut som något taget ur ett av de otaliga star trek-avsnitten.





Skulle man efter den här utsikten känna en väldigt stor önskan att vända sig om,
ja då är detta vad man skulle kunna se (bortsett från den mängd kinesiska turister som skulle stått i vägen):






Och mitt emellan de här storslagna vyerna kan man hitta de här två filurerna:








För er som är intresserade av vart vi tar vår tillflykt när mörkret tränger sig på, så kan jag informera er att vi bor ungefär 15 minuters promenad från den tidigare väl visade och beskrivna platsen.
Rakt väster ut från floden löper Nanjing road, som underna några hundra meter är i form av en trevlig gångväg och en av de mest välkända gatorna i staden. På ett ställe vid den här fabulösa gågata utgår en liten väg tvärgående, norr ut om man ska vara noga. Denna vägen heter södra shanxi vägen, för den som är omåttligt intresserad. Ungfär hundra meter upp längs denna väg reser sig en väldig skyskrapa. I just denna skyskrapa, på sjätte våningen, där tar vi vår tillflykt.
Och det är just där jag befinner mig nu.
Men jag säger inte i vilket rum. Ifall det är någon läskig som läser detta och tänker förfölja oss.

För er som ännu inte tappat intresset kan jag säga att jag är väldigt hungrig. Amanda mår fortfarande inte så bra
och en av följderna av detta blir att jag inte heller äter så jatte mycket. Utöver en big mac-meny med stor pommes och amandas pommes menar jag då. Jag svälter ju i alla fall inte.
Nu sprang vi iväg och köpte lite nudlar så kvällen är räddad. Idag av nudlar, igår av oreos. mums.


Här nedanför är en lite äldre bild. Den är från de mycket fina och trevliga muslimska kvarteren i Xi'an. Amanda blev dock lite besviken när vi kom fram till kvarteren men att hon inte såg en enda människa med ett arabiskt utseende. Det hela blev lite bättre när hon kom på att alla kineser vi såg framför oss var de som var muslimer.





Här har vi diverse torkad, inlag, färsk, ny, gammal, god, äcklig, god torkad, äcklig torkad, fin, ful, vanlig och ovanlig frukt. Och lite annat.
Efter att ha spenderat någon dag i Xi'an med utforskandets sysselsättning, och en del härliga timmar på Asiens bästa hostel (enligt hostelworlds användare = väldigt många) med dumplingparty och snack, var det dags för utflykt.

Dagen innan avfärd åkte vi därför till stadens andra stora sevärdhet. Eftersom vi måste vara de enda som åker till denna småavlägsna stad utan att besöka terrakottaarmé , åkte vi till sevärdhet nummer två;
Kejsar Jingdi's grav. Och hans fru kejsarinnan. Men henne är det inte riktigt någon som bryr sig om. Taskigt.
Graven är en enorm jordpyramid som fortfarande utgrävs. För att kunna visa innehållet har man byggt ett underjordsmuseum där man går på glasgolv över de ibland fortfarande aktiva utgrävningsplatserna. Gravarna är fyllda med terracottaarmér. Den här gången inte soldater, utan arméer av djur. Det finns gridar, hundar, kor, människor och hönor. Men de flesta är pyttesmå. Lite roligt. Och fint. Fast mest roligt, eftersom det inte riktigt är lika pampigt som tiotusentals soldater.



Lite djur.




Det tråkiga med kejsarn Jingdi's grav är bara det lilla faktum att man aldrig får se hans grav, utan bara massa andra viktiga personers gravar, som strålar ut från pyramidens centrum. Lite tråkigt eftersom man åker dit till största del för att se en kejsargrav. Eller så missförstod vi bara det hela och såg graven men märkte det inte. Vi vet inte riktigt.




Svävar ovanför någon viktig person. Under hela vistelsen snackade en elektronisk röst i det ena örat om vem som låg begraven och varför. Här ser man avtrycket av en hästkärra och massa minimänniskor, så det var nog någon myndighetsliknande person som hade hand om gamlahästkärror och dvärgar. Kul jobb.


Den här bilden får avsluta dagens bild- och textinslag.
Den bekväma skitpårejmendeeheltokejförduharhålirövenbyxan.
Alla ungar springer omkring med sådana. Vi valde att visa den lite mer rumsrena och legitima bilden där barnet har blöja under, och inte bilden där pappan håller upp barnet som bajsar på trottoaren. Eller vi tog inte kort på det, men det var äckligt ändå.





Nu ska vi knapra i oss våra nudlar och låta kvällen lida mot natt.
Imorgon blir ett nytt äventyr i österns Paris, 15-miljonerstaden, då vi tänker promenera lite i de franska områdena.

Kramhej på er!
Hannes

Och därför bjuder vi på bilder från sista kvällen i Chengdu.
Förresten gjorde vi dumplings igår på hostelet tillsammans med de andra backpackerserna

, superduper!





Hannes åt kinesiskt sista kvällen i Chengdu medan jag åt den SUPERGODA hamburgaren. Förresten vill vi stort rekommendera Sim's cozy garden hostel i Chengdu som är superbra. Mysigt, fin trädgård, hjälpsamma, gratis godis, gratis dvduthyrning, massa katter och även någon hund som springer runt, god mat (Gongbaoen är apgod!) och hjälpsamma folk. Man blir dock avundsjuk på alla som åker vidare till Tibet därifrån men vänta bara, vi har många resor kvar..

Nu är klockan 14.01 här i Xian och kl 17.00 går vårt Z94-tåg mot Shanghai där vi redan har bokat hostel. Vårt stora problem just nu är om vi ska ta bussen eller en taxi till tågstationen.. Vi vill nog ta taxi men hostelet tycker att vi ska ta bussen. Äsch, vi får se vad vi känner för efter att vi har ätit våra pizzor som snart kommer in.

Puss på er så länge..

Och ja, vi har hört om jordbävningen och tsunamin i Japan. Hemskt. Vi är på vår vakt. Idioter som bygger så mycket kärnkraftverk..

A&H

Hejsan svejsan!

Allting är väldigt bra med oss. Amandas magont har i princip försvunnit helt, lite magknip då och då men det får man räkna med i Asien, vi äter god frukost och solen skiner utanför.

Igår kom vi fram till Xian runt 13.00 efter ytterligare ett nattåg, då från Chengdu. Jag och hannes hade biljetter till kupéerna brevid varandra men det gick bra för vi fick båda snälla kineser att dela rum med. Kineser antar att man pratar kinesiska flytande och därför tar det ofta lång tid innan man fattar att de försöker prata med en eftersom att man har lärt sig att stänga av öronen för all kinesisk babbel hela tiden. Men till slut börjar kineserna peta på en och prata jäääääätttelångsamt med en, haha, som om det skulle hjälpa?!  Hur som helst så blir det många skratt och leenden då masn inte förstår sig på varandra.

Vi har upptäckt att det finns två sorters kineser; sura och glada. De sura bara stirrar på en och är jätteintresserade men vägrar bjuda på ett leende och sen har vi de glada som ler och försöker säga "Hello"  eller Nihao (Hej på kinesiska) till en och det är alltid uppskattat. Men de som bara stirrar på en, och tro oss, det är i princip ALLA! Det börjar bli fruktansvärt tröttsamt. Jag funderar på om jag ska ta på mig en mössa och gömma mitt blonda svall för jag orkar inte riktigt vara i centrum hela tiden.

Idag ska vi besöka det man ska besöka i Xian, typ muslimska kvarteren, trumtornet, stadsmuren o.s.v. (Terrakottaarmén sparar vi tills T&B)

Vem vet, det kanske kommer upp lite bilder ikväll?

Puss o hej! / A och H

Så kollar vi lägenheter i Uppsala, Klass 9a på SVTplay, äter snickers och spelar kort. Dock inte allt samtidigt.

Och vi skickar en stor kryapåhälsning till specko. De tibetanska munkarna här brevid skickar med lite helande hälsningar. Krya på dig bästa kompis!

Puss A och H