Skitskönt i Shanghai!
Hepåre!
Nu befinner vi oss alltså i Shanghai, och här har trivs vi redan! Den här gången påminner vår omgivning oss inte om Frankrikes landsbyggd utan om New York. I alla fall enligt Amanda. Vad vet jag, jag har ju aldrig varit där. Det är i alla fall väldigt fint här. Det är vi båda överrens om. Vi har promenerat längs de gamla kolonialbyggnaderna vid The Bund, med en riktigt häftig utsikt över den breda floden. På andra sidan vattnet tävlar de mer eller mindre morderna skyskraporna om vem som sträcker sig närmast himlen. Riktigt fint. Det välkända tv-tornet, som man känner igen från bilderna från samma plats, sticker ut bland de andra byggnaderna. Det ser ut som något taget ur ett av de otaliga star trek-avsnitten.
Skulle man efter den här utsikten känna en väldigt stor önskan att vända sig om,
ja då är detta vad man skulle kunna se (bortsett från den mängd kinesiska turister som skulle stått i vägen):
Och mitt emellan de här storslagna vyerna kan man hitta de här två filurerna:
För er som är intresserade av vart vi tar vår tillflykt när mörkret tränger sig på, så kan jag informera er att vi bor ungefär 15 minuters promenad från den tidigare väl visade och beskrivna platsen.
Rakt väster ut från floden löper Nanjing road, som underna några hundra meter är i form av en trevlig gångväg och en av de mest välkända gatorna i staden. På ett ställe vid den här fabulösa gågata utgår en liten väg tvärgående, norr ut om man ska vara noga. Denna vägen heter södra shanxi vägen, för den som är omåttligt intresserad. Ungfär hundra meter upp längs denna väg reser sig en väldig skyskrapa. I just denna skyskrapa, på sjätte våningen, där tar vi vår tillflykt.
Och det är just där jag befinner mig nu.
Men jag säger inte i vilket rum. Ifall det är någon läskig som läser detta och tänker förfölja oss.
För er som ännu inte tappat intresset kan jag säga att jag är väldigt hungrig. Amanda mår fortfarande inte så bra
och en av följderna av detta blir att jag inte heller äter så jatte mycket. Utöver en big mac-meny med stor pommes och amandas pommes menar jag då. Jag svälter ju i alla fall inte.
Nu sprang vi iväg och köpte lite nudlar så kvällen är räddad. Idag av nudlar, igår av oreos. mums.
Här nedanför är en lite äldre bild. Den är från de mycket fina och trevliga muslimska kvarteren i Xi'an. Amanda blev dock lite besviken när vi kom fram till kvarteren men att hon inte såg en enda människa med ett arabiskt utseende. Det hela blev lite bättre när hon kom på att alla kineser vi såg framför oss var de som var muslimer.
Här har vi diverse torkad, inlag, färsk, ny, gammal, god, äcklig, god torkad, äcklig torkad, fin, ful, vanlig och ovanlig frukt. Och lite annat.
Efter att ha spenderat någon dag i Xi'an med utforskandets sysselsättning, och en del härliga timmar på Asiens bästa hostel (enligt hostelworlds användare = väldigt många) med dumplingparty och snack, var det dags för utflykt.
Dagen innan avfärd åkte vi därför till stadens andra stora sevärdhet. Eftersom vi måste vara de enda som åker till denna småavlägsna stad utan att besöka terrakottaarmé , åkte vi till sevärdhet nummer två;
Kejsar Jingdi's grav. Och hans fru kejsarinnan. Men henne är det inte riktigt någon som bryr sig om. Taskigt.
Graven är en enorm jordpyramid som fortfarande utgrävs. För att kunna visa innehållet har man byggt ett underjordsmuseum där man går på glasgolv över de ibland fortfarande aktiva utgrävningsplatserna. Gravarna är fyllda med terracottaarmér. Den här gången inte soldater, utan arméer av djur. Det finns gridar, hundar, kor, människor och hönor. Men de flesta är pyttesmå. Lite roligt. Och fint. Fast mest roligt, eftersom det inte riktigt är lika pampigt som tiotusentals soldater.
Lite djur.
Det tråkiga med kejsarn Jingdi's grav är bara det lilla faktum att man aldrig får se hans grav, utan bara massa andra viktiga personers gravar, som strålar ut från pyramidens centrum. Lite tråkigt eftersom man åker dit till största del för att se en kejsargrav. Eller så missförstod vi bara det hela och såg graven men märkte det inte. Vi vet inte riktigt.
Svävar ovanför någon viktig person. Under hela vistelsen snackade en elektronisk röst i det ena örat om vem som låg begraven och varför. Här ser man avtrycket av en hästkärra och massa minimänniskor, så det var nog någon myndighetsliknande person som hade hand om gamlahästkärror och dvärgar. Kul jobb.
Den här bilden får avsluta dagens bild- och textinslag.
Den bekväma skitpårejmendeeheltokejförduharhålirövenbyxan.
Alla ungar springer omkring med sådana. Vi valde att visa den lite mer rumsrena och legitima bilden där barnet har blöja under, och inte bilden där pappan håller upp barnet som bajsar på trottoaren. Eller vi tog inte kort på det, men det var äckligt ändå.
Nu ska vi knapra i oss våra nudlar och låta kvällen lida mot natt.
Imorgon blir ett nytt äventyr i österns Paris, 15-miljonerstaden, då vi tänker promenera lite i de franska områdena.
Kramhej på er!
Hannes
Nu befinner vi oss alltså i Shanghai, och här har trivs vi redan! Den här gången påminner vår omgivning oss inte om Frankrikes landsbyggd utan om New York. I alla fall enligt Amanda. Vad vet jag, jag har ju aldrig varit där. Det är i alla fall väldigt fint här. Det är vi båda överrens om. Vi har promenerat längs de gamla kolonialbyggnaderna vid The Bund, med en riktigt häftig utsikt över den breda floden. På andra sidan vattnet tävlar de mer eller mindre morderna skyskraporna om vem som sträcker sig närmast himlen. Riktigt fint. Det välkända tv-tornet, som man känner igen från bilderna från samma plats, sticker ut bland de andra byggnaderna. Det ser ut som något taget ur ett av de otaliga star trek-avsnitten.
Skulle man efter den här utsikten känna en väldigt stor önskan att vända sig om,
ja då är detta vad man skulle kunna se (bortsett från den mängd kinesiska turister som skulle stått i vägen):
Och mitt emellan de här storslagna vyerna kan man hitta de här två filurerna:
För er som är intresserade av vart vi tar vår tillflykt när mörkret tränger sig på, så kan jag informera er att vi bor ungefär 15 minuters promenad från den tidigare väl visade och beskrivna platsen.
Rakt väster ut från floden löper Nanjing road, som underna några hundra meter är i form av en trevlig gångväg och en av de mest välkända gatorna i staden. På ett ställe vid den här fabulösa gågata utgår en liten väg tvärgående, norr ut om man ska vara noga. Denna vägen heter södra shanxi vägen, för den som är omåttligt intresserad. Ungfär hundra meter upp längs denna väg reser sig en väldig skyskrapa. I just denna skyskrapa, på sjätte våningen, där tar vi vår tillflykt.
Och det är just där jag befinner mig nu.
Men jag säger inte i vilket rum. Ifall det är någon läskig som läser detta och tänker förfölja oss.
För er som ännu inte tappat intresset kan jag säga att jag är väldigt hungrig. Amanda mår fortfarande inte så bra
och en av följderna av detta blir att jag inte heller äter så jatte mycket. Utöver en big mac-meny med stor pommes och amandas pommes menar jag då. Jag svälter ju i alla fall inte.
Nu sprang vi iväg och köpte lite nudlar så kvällen är räddad. Idag av nudlar, igår av oreos. mums.
Här nedanför är en lite äldre bild. Den är från de mycket fina och trevliga muslimska kvarteren i Xi'an. Amanda blev dock lite besviken när vi kom fram till kvarteren men att hon inte såg en enda människa med ett arabiskt utseende. Det hela blev lite bättre när hon kom på att alla kineser vi såg framför oss var de som var muslimer.
Här har vi diverse torkad, inlag, färsk, ny, gammal, god, äcklig, god torkad, äcklig torkad, fin, ful, vanlig och ovanlig frukt. Och lite annat.
Efter att ha spenderat någon dag i Xi'an med utforskandets sysselsättning, och en del härliga timmar på Asiens bästa hostel (enligt hostelworlds användare = väldigt många) med dumplingparty och snack, var det dags för utflykt.
Dagen innan avfärd åkte vi därför till stadens andra stora sevärdhet. Eftersom vi måste vara de enda som åker till denna småavlägsna stad utan att besöka terrakottaarmé , åkte vi till sevärdhet nummer två;
Kejsar Jingdi's grav. Och hans fru kejsarinnan. Men henne är det inte riktigt någon som bryr sig om. Taskigt.
Graven är en enorm jordpyramid som fortfarande utgrävs. För att kunna visa innehållet har man byggt ett underjordsmuseum där man går på glasgolv över de ibland fortfarande aktiva utgrävningsplatserna. Gravarna är fyllda med terracottaarmér. Den här gången inte soldater, utan arméer av djur. Det finns gridar, hundar, kor, människor och hönor. Men de flesta är pyttesmå. Lite roligt. Och fint. Fast mest roligt, eftersom det inte riktigt är lika pampigt som tiotusentals soldater.
Lite djur.
Det tråkiga med kejsarn Jingdi's grav är bara det lilla faktum att man aldrig får se hans grav, utan bara massa andra viktiga personers gravar, som strålar ut från pyramidens centrum. Lite tråkigt eftersom man åker dit till största del för att se en kejsargrav. Eller så missförstod vi bara det hela och såg graven men märkte det inte. Vi vet inte riktigt.
Svävar ovanför någon viktig person. Under hela vistelsen snackade en elektronisk röst i det ena örat om vem som låg begraven och varför. Här ser man avtrycket av en hästkärra och massa minimänniskor, så det var nog någon myndighetsliknande person som hade hand om gamlahästkärror och dvärgar. Kul jobb.
Den här bilden får avsluta dagens bild- och textinslag.
Den bekväma skitpårejmendeeheltokejförduharhålirövenbyxan.
Alla ungar springer omkring med sådana. Vi valde att visa den lite mer rumsrena och legitima bilden där barnet har blöja under, och inte bilden där pappan håller upp barnet som bajsar på trottoaren. Eller vi tog inte kort på det, men det var äckligt ändå.
Nu ska vi knapra i oss våra nudlar och låta kvällen lida mot natt.
Imorgon blir ett nytt äventyr i österns Paris, 15-miljonerstaden, då vi tänker promenera lite i de franska områdena.
Kramhej på er!
Hannes
Kommentarer
Postat av: Anna Lundblad
Jag är avundsjuk. Har alltid velat fara till Shanghai och promenera längst the Bund. Har läst böcker om Shanghai och tycker det later mycket intressant. Det finns ocksa en fin (minst en) PGA golfbana där. Inte för att jag nagonsin skulle ha rad att spela där. Men man kan ju alltid drömma.
Trackback
