From Bangkok To Beijing - And Every Temple I Get In.

HELLO! Nu är det Amanda Token Widing som är vid datorn och i ärlighetens namn så vet jag inte riktigt vad jag ska skriva. Vi är fast i Yangshuo efter massa springande till tjejen som skulle boka vår biljett härifrån. Vi ville egentligen åka idag (27:e) och de sa att det gick, på kvällen hämtade vi biljetterna och såg då att biljetter gick till Kunming istället för Chengdu. De ringde till tågstationen och fick bekräftat att det var slutsålt för den 27:e. Dagen efter kom vi tillbaka och då skulle de ha fixat biljetter till den 28:e men höroch häpna, helt plötsligt var de slutsålda också. Så nu sitter vi här och väntar på den 1:a mars då vi tar 26timmarståget till Chengdu, och PANDORNA!! Vi gör inte så mycket i Yangshuo. Rummet vi bor i är jättefint och har superutsikt över bergen och stan så här hänger vi ganska mycket och läser ut böcker och H spelar gameboy.

Tiden tickar ner något fruktansvärt fort nu och det är inte ens 4 veckor till T & B kommer till Peking. Vi planerar att vara där några dagar innan för att superchilla samt boka biljetter för de resor vi tänker göra med päronen Lantz (Beijing-Xian, Xian-Shanghai, Shanghai-Beijing, Beijing- Sverige). Så om cirka 3 veckor ska jag och Hannes vara i Peking och innan dess ska vi till Chengdu, Xian, Shanghai och Qsingtao med omnejd. Bråda dagar!

Hemresan ska både bli skön och tråkig. Denna resan har varit helt fantastisk och jag har lärt mig så mycket om mig själv som jag aldrig hade lärt mig om jag stannat i Sverige. Ens personlighet kommer verkligen fram under en sådan här resa och det tror jag att både jag och Hannes har märkt. På gott och ont. I början var jag panikslagen, i alla fall de allra första dagarna i Bangkok och Krabi. Hemlängtan blandad med skräck för allt som låg framför oss men ju mer man upplever och lär sig, desto lättare och roligare blir det . Sedan blev det bara bättre och bättre och jag är så jäkla stolt över oss att vi har tagit oss ändå hit utan att flyga, vilket vi sa att vi absolut ville undvika, och utan att ha bråkat för mycket. Visst går vi varandra på nerverna ibland men man lär sig snabbt hur man ska hantera det. Att leva på varandra exakt hela tiden är påfrestande men vi lovar, vi tycker fortfarande om varandra! :) Vi har haft så roligt!

Thailand, Kambodja, Vietnam och Kina. 5 månader på vägen/rälsen. Det blir en resa att minnas och berätta för många.

Men jag måste tillägga, jag vill nog ändå bo i Sverige resten av mitt liv. (Eller nja, jag vill plugga utomlands, jobba utomlands som barnmorska på fältet för Läkare utan gränser, Billuffa i Sverige och Europa, Åka till USA, Besöka alla kontinenter, det blev lite ändå... hahah)

PUSS! Mandy