From Bangkok To Beijing - And Every Temple I Get In.

Hej på er!
Nu sitter vi här på vårt hotell i Hanoi, nere i lobbyn rättare sagt. Idag är det sista dagen i Hanoi och i och med det även sista dagen i Vietnam. Sista dagen i ett land där vi har tycket om det mesta. Bortsett från diverse märkliga maträtter, utmattande sjukdomar och 24 timmars långa bussfärder. Ett rätt bra exempel på maträtt är nog kokta bitar av kött/ben/brosk som vid närmare undersökning visat sig vara krossad kyckling som tillagats tillräckligt kort för att blodet fortfarande ska droppa ur märgen och rinna ut på tallriken. MUMS!
Nej, men bortsett från det har Vietnam bjudit på mycket trevligt! Här finns både historia, underhållning, GOTT KAFFE, sol&bad, shopping, storstäder, vespor, värme och kyla. ett land som bjuder på rätt mycket helt enkelt.
Just idag är det en lite varmare dag här i Hanoi, då kvicksilvret kämpar sig upp mot 15 grader, men vi fryser ändå. Vi har nog vant oss med värmen efter 3 månader i 30-35 gradig värme. Men lite skönt är det. Nu slipper man i alla fall bli så himla dåsig, knappt orka upp ur sängen (men nu är den för varm och skön för att lämna) och bli helslut av en kvarts promenad.
Idag har vi i alla fall varit lite mer effektiva, eller duktiga turister som det också kallas. Vi vaknade vid 10-tiden. Ett medelvärde av när jag och Amanda vaknade. Annars kanske 9 och halv 11. Som vanligt alltså. Efter detta packade vi ihop väskorna, som vi nu lyckats förminska i både vikt och volym. Vi är nu inte längre innehavare av diverse flip-flops, badkläder, linnen och så vidare. Resan börjar ta sig ett litet annat uttryck. ett mer michelin-liknande uttryck, med jackor, långkalsonger och vietnamesiska tjocktröjor (som är fina. Vi hittade inne-butiken här i stan. Tror vi).
Just det. Efter packandet lämnade vi rummet, precis i tid innan extra avgiften lades på notan (trots att vi visste att de nya gästerna väntade på nedervåningen, hihi). Därefter satte vi av mot det pampigaste här i stan, för att avlägga ett andra besök hos gamle Ho's sista viloplats. Egentligen var det lite ofrivilligt, men sist gång vi var där så missade vi hälften av måste-ses-sevärdheterna och därav var vi tillbaka på platsen helagast av heliga. Vi upptäckte dock, pålästa som vi var, att alla byggnader hade stängt under lunch-tid och missade där av hälften av det vi kom för att se idag. Alltså hälften så mycket som vi missade förra gången men dubbelt så mycket som vi trott. Eller ja, nått sånt.
Dagen innehöll därefter varm choklad, varm majsmjölk, fransk lunch, te och nu sitter vi här och väntar på att klockan ska slå 8. Bara 5 timmar kvar. Då åker vi nämligen till tåget, som under natten, förhoppningsvis, skall föra oss ut ur Vietnam och in i KINA! Coolt. Amanda sitter och läser Balzac-boken som hon inte vill ta med in i nästa land. Vi vill ju inte göra någon arg i onödan. Men den är nog snart avverkad. Hon läser ju böcker så fort så jag börjar tro att hon bara bläddrar och tittar på bilderna. En vanlig roman går rätt fort om man bara tittar på bilderna.
Hur som helst. Nu ska jag sluta skriva och ägna mig åt någon annan syssla. Kanske komma på något vi kan göra under de följande 5 timmarna.
Hej då
Du har läst Hannes tankar tänkta under 10-20 minuter och som nu är förevigade.
jag har alltid velat säga sådär. att jag liksom kan veta vad du har gjort. Som de kan säga på radio att du lyssnar på P3. Du läser vår blogg.
Coolt

Ha det fint på er!
Hejs
Hannes