From Bangkok To Beijing - And Every Temple I Get In.

Hannes började bli förkyld för en vecka sen och har sedan dess varit fruktansvärt hostig och feber då och då. Och nu har jag också blivit förkyld. Blääääää! men vi försöker göra det bästa av det! (D.v.s att dricka läsk, äta chips, kolla på tv, äta alvedon, vara vid datorn, sova).

Kanske ska försöka att orka sig ned på stranden?

Igår kom vi till Sihanoukville och beachen, och därmed tiggare och massa försäljare. Vi har slappat i solen och det har varit skönt men nu är det min tur att bli förkyld, bihålorna gör ont. Vilken otur vi har i kambodja..

Längre uppdatering kanske kommer ikväll eller imorgon.
PUSS Amanda

Det första vi ser när vi kommer fram till platsen, som  mer är känd som Killing fields, är ett stort monument i mitten av ett grönt fält. Rättare sagt vad ver ser efter att vi passerat järngrindarna, staket och de mindrabbade tiggarna som tålmodigt väntar utanför portarna, för att förhoppningsfullt få en gåva från någon av besökarna. På parkeringsplatsen springer några barn omkring, alldeles smutsiga, och ber västerlänningar om pengar, eller bara vatten. De är ju så törstiga.
Väl innanför grinden välljer vi att bli guidade runt området av en Kambodjans man i 50 års ålder. Innan vi kommer fram till det stora monumentet, som till en början ensamt drar all uppmärksamhet till sig, berättar guiden att han jobbat här i över tjugo år. Just när han säger det tänker vi inte mer på vad det egentligen innebär. Den fyrkantiga byggnaden innehåller flera våningar glasskivor där skalle efter skalle är uppradad efter ålder och kön. Byggnaden är uppförd av den Kambodjanska regeringen för att visa de fruktansvärda saker som hände just på detta fält, för ungefär 21 år sedan. Synen är fruktansvärd, men svår att ta till sig. Det är svårt att föreställa sig att alla della skallar är riktigta. Att varje huvud har innehållet tankar och känslor. Det hela blir lite mer verkligt av den stora hög kläder som ligger under det stora glasmonumentet. Manskläder, kvinnokläder och barnkläder. Allt har, antingen med hjälp av regnet, letat sig upp ur de massgravar som omgett monumentet, eller tagits till vara när man undersökt och grävt upp de flera tusen offren. Skallar visar tecken på olika dödsorsaker. Allt från hammare och yxa till grenar och skotthål. Nästan alla käkar saknar tänder, eftersom en framg¨ngsrik torteringsmetod var att dra ut offrets tänder en efter en. Andra var helt enkelt utslagna.
Det är nu det börjar gå upp för oss. Ungefär samtidigt som vi närmar oss en av gravarna och ser hur guiden kämpar med att hålla tårarna tillbaka. 20 år sedan han började. 21 år sedan hemskheterna upphörde, och man sedan började med uppgrävningar och undersökningarna. Han var en av de första som arbetade här. En av de som var med att gräva upp alla torterade, halshuggna, bundna och sönderslagna människor som låg huller om buller i jordhögarna runt om på fältet. Han var med när fotona togs. Foton som finns i böcker och museer. Foton på övergrepp på mänskligheten, övergrepp gjorda av Khmer Rouge.
Mannen berättar att han var bara 17 år. 17 år när han såg den största delen av sin familj avrättas, och de övriga svälta ihjäl. Hans mor, far och syskon. Alla blev mördade. I slutet överlevde bara två av alla de i hans stora familj. Det var några år efter detta han började jobba på området, medveten om att stora delar av hans familj låg begravda och sönderslagna i jordhögarna.
Vi vandrar mellan de olika gravhögarna, som fortfarande innehåller människoben, och på marken där vi går ligger tänder och benknotor utspridda. En krossad skalle sticker upp ur den torra vältrampade jorden vid sidan av ett stort träd. Överallt ligger det klädtrasor. De ligger fortfarande kvar och påminner hela tiden om hur verkligt och påtagligt det som hänt här är.
I de olika gravarna hittades offer utan huvuden. Nakna offer. Barn och kvinnor. Eller bara där man försökt få plats med så många som möjligt.

Även om det som hänt här är fruktansvärt, och påmminer så mycket om utrotningen under andra världskriget några decennier tidigare, så är platsen fridfull idag. Regeringen här i landet har tagit vara på området för att visa på de övergrepp som begåtts, så att de aldrig mer ska upprepas.
Idag är gravhögarna till viss del överväxta av gräs och blommor, medan fjärilar flyger mellan de ben som fortfarande sticker upp ur jorden.
Detta är verkligen en plats att se. Och något som turister här måste se, för att förstå vad som verkligen hänt här. Förstå hur mycket fruktansvärda saker som hänt här. Och lyssna på de historer som de drabbade vill berätta, för att ge upprättelse och rättvisa åt deras drabbade.
Alla ska få veta vad som hänt deras kära.
Alla.

/Hannes

Vi vet inte riktigt vad vi tycker om Phnom Penh. Det är mycket fattigt men sedan finns det delar av staden som är rikt. Det finns fler tiggare än vi någonsin sett och de är inte rädda för att ta tag i ens arm och hänga i den. Men samtidigt har de en jättefin promenad längs floden, dock är det där de mesta tiggarna är, och fina restauranger. Phnom Penh är en stad som inte har kommit igång än, det förflutna gör fortfarande fruktansvärt ont och många lider av det hemska som hände för 30 år sedan. Så här är det i hela kambodja och det är det som gör detta land så svårt.

Idag var vi på killing fields, Choeung Ek, vilket var stället där man avrättade intellektuella, officerare, kvinnor och barn under Khmer Rouge regim. Över 17.000 människor fördes dit för avrättning efter att ha blivit torterade. Vi hyrde en guide och gråten satt i halsen hela tiden. Han var den enda i sin familj som överlevde och han började jobba på Chorung Ek 1980, då det precis hade stängts. Hemskt men mycket viktigt att åka dit som turist i kambodja. Det är viktigt att inte glömma historian och det är lättare att förstå varför det finns så många på gatorna som ber om pengar.

Kambodja kommer nog förändras mycket under det kommande decenniet och jag hoppas att det förbättras för folket. För trots allt är de flesta kambodjaner mycket vänliga.

Phnom penh är inte vår favoritstad och det ska faktiskt bli skönt att åka härifrån imorgon. Då drar vi till sihanoukville som vi har hört mycket gott och ont om. Det blir bra, och skönt med lite sol och sand och äntligen bara få ligga och läsa bok igen! Att vara i städer med mycket rörelse i Asien är verkligen påfrestande, man blir supertrött. Men det är det som är skönt, att få båda delarna; storstäder och småstäder!

Vi lägger nog ut ännu mer bilder sen men nu är vi gööööööööööööööörhungriga!!!
Vi måste säga att vi är besvikna på att inte fler kommenterar.. KOM IGEN! Vi vill höra hur ni har det i sverige!

PUSS Amanda

Hannes käkar god mat i Central World i Bangkok. Sedan blev det Harryyyyy poooooottttteeeer på bion!




Det var faktskt lite julstämning i Bangkok. Detta fotot är taget efter jul iofs...




ÅHHHH! Vårat favorithäng i bangkok. Vi älskar, älskar, ÄLSKAR dessa människor!!!
De gör thailands bästa Chicken cashewnuts. Promise! Och är sötast och trevligast.
Vår extramormor och vi är hennes extrabarn som hon kallar det.





Svettigt, blött men finfint. Kbal Spean, i angkorområdet. Lång vandring upp för berget men det vart det värt.



Dels fick man se detta vattenfallet..



Och denna utsikten.. Fint va?





Ey, vilken hottie...






Vår tuktukchaufför som körde oss mellan alla tusentals tempel.




En cooling igen




Efter X antal tempelbesök börjar vi lätt spåra ut. Som bananes gör på bilden.





Elefanter, äntligen fick vi se levande elefanter.. Hahah, nej. Men vi har sett riktiga många gånger.





Oj, nu hoppar bilderna.Detta är den officiella nyårsbilden på mig och H. HAPPY NEW YEAR!





Angkor Wat, lite överskattat kanske.




Men vi kom fram till att vi inte var några arkeolognördar. Det är väl bra va?





Sedan hittade vi ett SWENSEN'S i Siem Reap. Jippppiiiie! Chokladglassfantaster som vi är så blir vi överglada varje gång vi ser detta stället.












Nu hamnade vi i Phnom penh. Huvudstaden!


.
Där vi posade som aldrig förr!


Snacka om snorig gubbe, han och hannes kanske ska bilda klubb?





Inge kommentarer, haha.



Vi har lärt oss hur man ska posa genom att kolla på TopModel på rummet.
VIKTIGT att INTE gå baklänges vid silverpagodan.




Vid Royal Palace och Silverpagodan. Mycket fint måste jag säga.




Hm, detta gjorde oss fundersamma. Målar de över guldet med röd sprayfärg? Skumt..






Marknaden på vår gata. Läskig på kvällen, cool på dagen.

Solnedgång i Phnom Penh.


Kanske kommer ännu mer bilder ikväll. Dessa var bara från min kamera (Amanda).
Förra inlägget var skrivet av mig, Amanda, men det kanske ni märkte.
Hannes är dunderförkyld, stackarn.

PUSS

Jag tar det kort för annars blir jag irriterad.

Vi träffade en amerikan på hostelet som skulle samma buss som oss. 50 år, jobbade för kyrkan, extremistkristen och allmönt dum i huvudet. Vi startade diskussion i bussen. Han förnekar växthuseffekten och globaluppvärmning med argumenten att han har rest runt i asien i massa år och inte sett havsniån höjas. Hans ursäkt till att inte bry sig om miljön var att det fixar JESUS. Sedan kom vi in på religioner. Självklart var idioten emot islam, och säger att muslimernas har som mål att ta över hela världen med våld och vapen. Muslimer var alltså enligt honom onda männsikor men det är viktigt att komma ihåg att han ber för de stackars krakarna varje dag och välkomnar muslimer som vill konvertera till kristendom. (Hör ni vilken idiot han är?) När vi försökte förklara att det finns nackdelar och fördelar med alla religioner, och då också kristendom, höll han inte med. Kristendom är bra, islam är dåligt. Vid detta skedet började jag och hannes verkligen visa våra känslor, vilket var aggression. Och jag var inte rädd för att säga att jag tyckte att han har helt fel och är insnöad och allmänt dum i huvudet. Vi kom in på krigen och då bröt helvetet loss. Jag behöver nog inte säga mer än så. Vi försökte förklara att man måste vara öppen och välkomna alla till sitt land och inte döma alla efter några idioter (T.ex inte döma alla kristna och amerikaner efter denna dumma gubben). Han hade inget emot kriget och ville inte hålla med om att civila dör i kriget. Enligt han gjorde USA bara bra saker och han ångrade inget som hans land har gjort. Han sa att om en kristen dödar en hindu, så dödar en hindu 10 kristna som hämnd. Men om en hindu dödar en kristen så dödar inte en kristen någon hindu som hämnd.

Bland det sista han sa till mig var "If I wasn't a christian, I would kill you".
Stupid, stupid little boy... (Tack och lov att man är född i sverige med förnuftiga åsikter! Tack mammo och daddo!!)

Imorgon blir det mer om phnom penh, bilder från siem reap och något mer kanske..

lite,lite bilder. det kommer mer.

Kambodja, kambodja, kamboooodja!

Efter om och men är vi i säkerhet på ett litet guesthouse, en minuts promenad från Pub street. Vi har hört och läst så mycket om gränsövergången från thailand till kambodja så vi var minst sagt på vår vakt. Vår gränsovergångsdag (alltså igår, 3 januari) borjade med att vi kvällen innan gick och kollade på Harry Potter på Central World. Mycket bra men den var klar mycket sent också, rättare sagt klockan halv 12 på natten. Vi fick tag i en taxichaufför som körde med taximeter, vilket vi trodde skulle vara svårt när skytrain och metron hade stängt.

Vi somnade runt 2 den natten, dels på grund av att vi somnat sent alla andra nätter i bangkok plus att det gick massa idioter på övervåningen runt 2-3 tiden så mycket sömn blev det inte. Rättare sagt ca 2 timmar. Sedan var det bara att kliva upp 4.20 för att åka den beställda taxin från hostelet. Denna taxin var en partytaxi och han spelade partymusik hela vägen till mo chit, norra bussstationen. Vi blev tidiga, hann med en tidigare buss till Aranyapratet.

Starten på den bussfärden ska vi inte prata om, men jag kan nämna att det alltid är bra att sno med sanitetspåsar, eller ja menspåsar, för att de funkar alldeles ypperligt som spypåsar. Det tycker i alla fall jag. Sedan somnade vi båda två även om hannes somnade med en gång vi klev på den skruttiga bussen. Äntligen var vi framme vi gränsstadenn, därifrån tog vi en tuktuk till gränsen och vi var väl beredda på alla sätt som folket vid gräsen kunde lura oss. Och självklart försökte de med oss med. Tuktukchauffören stannade vid ett "Visa Office" en 5 minuter från gränsen och sa till oss att det var där som vi skulle fixa visa. Nej, nej ,nej ,nej sa vi tusen gånger och han sa att han talade sanning. Till slut klämde vi ur oss att vi redan hade visa. Han trodde inte på oss men vi sa det säkert 10 gånger, han blev arg och vi beordrade tuktukchauffören att köra oss till GRÄNSEN! (Vi hade inget visa förresten!)

Gränsen ser inte riktigt ut som en gräns, det är massa folk som går på olika vägar åt olika håll, samt stora lastbilar med släp där det ligger massa döda griar packade på varandra, och massa kambodianer och thailändare. Men vi visste att det bara var att fortsätta att gå rakt fram och till slut såg vi några turister och backpacks. Sedan var det bara till att vänta, vänta och åter vänta. Och inte nog med det, vi fick vänta bland massa ryssar som aldrig är trevliga.

Vi kom igenom alla kontroller och stämplingar och foton och gud vet vad. Framför oss i sista kontrollen stod två styckenfrån amerika, en tjej och en kille. Tillsammans bestämde vi oss för att ta en delad taxi. Nu till det kluriga. I vår Lonely Planet för Thailand stod det att man inte skulle ta gratisbussarna till en taxistation utan att detta vara lurendrejeri, i amerikanens Lonely Planet som var "SouthEastAsia on a budget" och nyare stod det att man skulle ta gratisbussarna som tydligen var ägda av staten. Vi tog bussarna och prutade oss till en taxi på 40 dollar för alla fyra. Den skulle köra direkt till Siem Reap och till de guesthousen som vi ville kolla upp. Nu ska vi dela upp detta äventyret i fyra delar:

#1: Vi hade nästan ingen bensin, eller ja, naturgas. Vi letade runt massor och chauffören pekade på bensinmätaren och sa något på kambodjanska. Hjälp tänkte vi. Han stannade på många olika ställen innan vi hittade ett som hade naturgas. Jippie, vi överlevde!

#2: Vi stannar på ett ställe där taxichauffören bara lämnar bilen och verkar gå mot toaletter eller något. En tjej kommer fram till oss och säger att vi måste gå ur bilen för den är sönder och vi kan dö. Vi fyra vägrar gå ur bilen för vi tror inte på det och vi är rädda för att de tänker sno våra väskor eller något. När tjejen förstår att vi inte tänker gå ur säger hon" YOU know DYING? (så drar hon med ett finger över halsen) car broken, you dying!! dying!!. Vi bryr oss inte och sen kommer taxichauffören och skrattar lite och käkar på något. Sedan fortsätter resan...

#3 Taxin stannar ute vid en liten väg och säger att vi ska kliva ur. Trötta och irriterade som vi är försöker vi säga på artigt sätt att vi skulle bli skjutsade till guesthousen. Jovisst säger dem. Jag och Hannes får en tuktuk med en förbannad förare och amerikanarna säger vi hej då till och önskar lycka till, de får en taxi. Vi blir försäkrade att turen ska vara gratis och att de ska köra oss till Prohm Roth Guesthouse som vi har hört bra om. Yeah right, som vi hade trott så stannar han på ett annat guesthouse. Något ruttet ställe. Föraren säger att han har fått instruktioner att åka dit men jag hade sagt till honom vart Prohm Roth låg och allt. OCH den kända marknaden här, Pra Chraa, är vid vårat guesthouse. Efter lite skrikande typ, fast alltid med ett leende på läpparna från vår sida för annars kommer man verkligen ingen vart, så kör han motvilligt till marknaden fast han egentligen vill ha betalt. Vi kliver ur samtidigt som han muttrar något och ser asförbannad ut och wow, vi är i kambodja på riktigt!

Vi hittade guesthouset och här trivs vi bra. De är mycket, mycket trevliga och hjälpsamma. Prohm Roth Guesthouse heter det och vi kan rekommendera det. 12 dollar för oss båda två per natt med AC, kabeltv, varmt  vatten, fläkt och två stora sängar. Och väldigt nära till allt liv men ändå så tyst! Så bra som jag har sovit i natt har jag inte sovit sen jag var hemma i sverige vilket var för 8 veckor sen! Vi har varit ute i 8 veckor nu, alltså två månader och nur har vi bara ca 12 veckor kvar och då ska ta oss igenom kambodja, vietnam och kina. Om ni har tips på några ställen i några länder så tveka inte att kommentera. Och ni alla andra som läser också, vi har haft upp runt 40-50 besökare vissa dagar, SKRIV KOMMENTARER!!

Nu är vi i alla fall i Siem Reap, och vi tycker om det. Idag har vi tagit det lugnt och kollat runt i den lilla staden samt köpt massa grejer, scarfar, byxor, böcker, flaggor som man syr på väskorna, tröja och säkert något mer. Imorgon börjar våra utflykter till ANGKOR! Vi är förväntansfulla och vi börjar morgondagen med att åka ut till templena som ligger utanför Angkor Wat.. Vi lovar att ta massa bilder.

Idag kanske det blir en öl (0.5 dollar, cirka 3,50 kronor) eller en drink på happy hourn (1,5 dollar, cirka 10 kronor). Hör av er om ni vill hänga med. Förresten har vi smakat på Amok, kambodjas nationalrätt. Det är en sorts fiskgryta som är supergod. Smakar lite som fiskgryta i sverige.

So long!
Puss Amanda

Klicka på bilderna för att göra de större!


KOH SAMET! Över jul, julmiddag, solnedgång, gratisdrinkar och resan med båt till bangkok.









Sirocco sky bar i bangkok, finklädda, höjdskräck från 64:e våningen och en liten, liten, liten pytteliten geckoödla på hostelet.

Vi vet! Vi har verkligen varit daliga pa att skriva i bloggen, men nu far ni i alla fall ett inlagg.

Julen var rolig, vi at finmiddag och sedan drog vi ut pa party. Efter nagra happyhourdrinkar, som for ovrigt kostade typ 17 kronor styck, sa var vi pa G. Vi borjade och slutade parta pa discot vid varat hotell eftersom att det var dar det var mest drag. Men innan vi kom fram till att det var bast dar gick vi till en annan strand som ligger en 6 minuter bort. Nar vi kom dit kom vi fram till att det var battre drag hos oss och shit! klcokan var 23.56!! 4 minuter till det skulle bli fyrverkerier och man skulle tanada eld pa en merrychristmas-grej. Hurtiga som vi ar sprang vi asfort, barfota langs stranderna, bort mot varat hotell och sag hur det tande pa alla grejer. Val framme var vi jattesvettiga och da var det bara att inta dansgolvet. Roligt och lika roligt tyckte nog de 10 bogarna fran bangkok som vi dansade med. De var grymma pa att slappa loss och vi hade en rolig kvall. Dagen efter blev mest till att ligga i koma pa stranden efter drinkarna, hannes var pigg men jag var trott.

Pa koh samet sag vi manga intressanta personer, en jattebrun anorektisk dam som gick pa stranden med vikter runt handerna eller pasar med ananaser, en gammal hippie med tajta leopardbadbyxor, tva stockholmare varav en pluggar nagot marknadsaktigt i bangkok, tva amerikanskor som gav oss adressen till deras pappa som bor i hong kong som vi skulle maila till om vad som maste goras i hong kong och sa.. Plus lite fler.. Och massa hundar!


Sedan har vi bara legat och jast pa stranden i over en vecka sammanlagt.. Last bocker, lyssnat pa p3 dokumentar och p3 christer pa podradion och tagit lite fruktshakar. Haha, vad konstigt det lat pa svenska..

Och nu ar vi tillbaka i bangkok sedan igar tror jag. Igar kvall gick vi till favorithaket vid hualampong station och tanten som ager det belv jattegald att vi kom tillbaka igen och hon gick fort fram och kramade oss hart och kallade oss for " my daughter" och "my son". Hon ar urcool!

Idag har vi handlat lite klader langs den hippa gatan vid MBK, kommer inte ihag vad den heter, dar kopte jag en langklanning. Och just det, vi har aven besokt carrefour idag. Dar kopte jag en stor mystroja for ca 50 kronor om det blir kallt i slutet av februari, hahaha, nar vi aker in i kina samt ett par ballerinaskor for 25 kronor.

Ikvall ska vi nog till nagon skybar hade vi tankt oss och det ar darfor som jag kopte lite finklader idag. Hostelet som vi bor pa har hyffsat mycket folk nu men de flesta ar trakiga och slanger grejer i golvet mitt i natten sa att man vaknar massa ganger. Men den varsta historian om backpackinglivet horde vi nog igar.. Det var tva finnar som har varit i Laos i en manad. De hade kopt flygbiljetter hem den 22:a december for att fira jul hemma och de hade inte alls mycket pengar att leva pa. I Laos blev tjejen i sallskapet ranad pa alla vardesaker, och darmed passet och kreditkort. Laos har ingen finsk ambassad sa de fick kontakta den tyska ambassaden och krangla for att forsoka fa tilltrade till thailand igen eftersom att hon nu var visumlos. Efter manga om och men kom de till thailand, utan pengar och forsent. Flyget hade gatt. De fick lana massa pengar for att kopa de dyra biljetter hem till finland fran bangkok och snalla som de ar pa varat hostel fick de bo gratis har. Sjysst va? Vi skulle ocksa dra den historian... Men imorse akte de hem till finland men de verkade ganska forstorda. Och tjejnen sag faktiskt ganska laskig ut..

Vi traffade en gammal backpacker pa carrefour idag som dissade alla de lander som vi ska till i princip. Vilken gubbe! men han forsokte nog ge oss lite tips i alla fall.. Men han verkade inte alls gilla Vietnam. Men vi lyssnar inte langre pa nagon ,alla sager sa olika och det basta ar att vi far uppleva det sjalva snart.

Sa kan det ga! Vi ska lagga ut bilder nagon dag men det ar lite bokigt... Da maste vi ju hamta usblasaren for sdkort och da maste man ju ga upp pa rummet.. haha

Forresten, TINA OCH BORJE KOMMER TILL PEKING! detta tycker vi ar grymt! och vi ar verkligen valdigt forvantansfulla! wiiiiehiiiiie! vi ska allt planera in massa att gora.

See yo soon!
Puss, Manda!

Nu sitter vi här på en strand, på koh samet, och har precis intagit en god middag, bestående av friterade räkor, vårrullar, hot plate seafood och annat smått och gott. En riktigt julmiddag det. Nu är det väl sådär 25-30 grader, även om solen har gått ned. Så vi har det riktigt gött!
God jul på er allesammans önskar Hannes och Amanda!
Let's Party!!
Hejs
Hans

Nu har vi hamnat pa koh samet sedan tva dagar tillbaka. Har ar det sol och bad som galler och en eller annan drink ocksa. Vi hade bokat 7 natter pa Pudsa Bungalow for att vara sakra pa att fa boende eftersom det ar absolut peaksasong nu. Efter att ha inspekterat bungalown bestamde vi oss for att ta en natt och leta vidare efter finare bungalows. For att denna var riktigt skabbig och dessutom dyr!! Vi gick en liten promenad till nasta strand dar vi hittade stallet dar vi bor nu, och dar vi ska bo minst 4 natter till, for billigare pris plus att det ar mycket, mycket fint.

Idag har vi solat, badat, last bok och vandrat runt lite. Det ar val det vi orkar med. haha. Imorgon ar det julafton och vi har kopt choklad och ol. Sa har ska det firas! Nu har vi snart varit i thailand i 6 och en halv vecka och det blir i alla fall till den 2:a januari som vi stannar i thailand. Sedan drar vi vidare for en rundresa i kambodja pa ca 2 och en halv vecka.

Nej, nu orkar jag inte skriva mer. Jag lovar att det kommer bilder snart, nar vi orkar...

Puss!!
/ Amandie

Sa jag, förresten, att jag läser en bok av Erlend Loe. Kan vara inspirationskällan till all nonsens i det tidigare inlägget.

Tack
Hannes

Idag är alltså sista dagen i Chiang Mai, och den började med den stärsta frukost jag någonsin ätit, tror jag. För er som är omåttligt intresserade är jag mer än glad att delge en lista med diverse inhemska och exotiska läckerheter.

Hannes frukost:
1. Kaffe
2. Fruktjuice
3. Stekt bacon (beicnnnn)
4. 2 Stekta ägg
5. 2 Rostade mackor med marmelad
6. 1 3-lagersmacka med ägg, sallad, majonäs, gurka, tomat m.m
7. Youghurt med müsli, papaya, vattenmelon, ananas och russin.

Inte helt fel. Tanken var att vi skulle äta en rejäl frukost så att vi klarar oss under tågfärden till Bangkok, men jag har nu insett att vi antagligen gjort ett ganska stort misstag. Frukosten var för nästan 2 timmar sen och jag är fortfarande något fruktansvärt mätt. Problemet? Tåget går klockan halv 5, om 3 och en halv timme. Det är då vi behöver ha ätit mycket. Som det ser ut nu kommer vi med lite tur kunna klämma i oss en halv pad thai - forhoppningsvis. Och då kommer vi bli hungriga under kvällen, när vi är fast på tåget. Hmm, jag får komma på en ny plan. Men jag tror lösningen heter stor matsäck och massa godis och kakor.

En ganska lång utläggning om något, för vissa, ganska ointressant, men när allt kommer omkring är mat ändå ganska viktigt. Och oftast väldigt gott. Det är väl mest någon gång i mellanåt som det inte är så gott, men då är det oftast billigt, så det spelar ändå ingen roll. Och man måste ju inte gå tillbaka till samma ställe igen. Om man inte verkligen tror att de kan laga bättre mat, vilket jag inte riktigt förstår varför man skulle göra, eftersom man borde tagit det första smakbeskedet som en varning att hålla sig bort. Oj. Jaja. Vi åt till exempel inte så gott på vårt favoritfrukostställe, när vi skulle testa om deras luncher höll samma klass som frukostarna, men det gjorde den inte. Vi blev lite besvikna, men det var inte så farligt. Egentligen borde vi ju inte gått dit mer, om jag ska följa min egen idé om dåliga restauranger, med det gjorde vi. Det är nog för att de är så trevliga. Och har väldigt god frukost. Och det är deras fel att jag nu är så mätt.

En liten utläggning om mat.

Imorgon blir det i alla fall en till dag i Bangkok, som vi nu har börjat hitta riktigt bra i. Jag tror vi kommer spendera ett visst antal timmar på Forever 21. Riktigt kul affär det där. Nja. Hoppas det finns något gott att äta i närheten, undertiden Amanda shoppar.

Hej hopp på er!
/ Hannes

Alla dessa beslut som ska tas hela tiden.

Vi har börjat tröttna pa chiang mai nu efter 6 nätter eftersom att allt som finns att erbjuda ar dyrt. Vi ar mycket glada over att vi tog linbanan och det var askul. Igar var vi pa Chiang Mai Zoo som luktade massa bajs!! Vi gick runt jattelangt och de3t var verkligen bra traning for oss men vissa djur hade det nog inte sa bra. Vi sag manga olika djur, giraffer, elefanter, apor, noshorningar, flodhastar som var urackliga, lejon, vit tiger, zebror, pingviner, uttrar, koalor, leguaner och massa andra sma och stora djur. Pa kvallen drog vi till bargatan, haha om man ens far kalla det bargata, dar vi tog varsin hamburgare och en stor stark. I forsok att hitta nagon rolig bar sa gav vi upp, chiang mai ar inte riktigt partystallet. kanske ska tillagga att det regnade igar.

Idag har vi inte gjort mycket, himlen ar gra och det ar faktiskt ganska kallt.. runt 20 grader. Vi har suttit vid datorn och skrivit cv och last i vara guidebocker. Vi funderar pa att ga och ta fotmassage lite senare idag och det blir det nog. Annars har vi nog kollat in det mesta i staden, templena ar valdigt lika varandra och vi har varit uppe i bergen. Nu langtar vi till Koh Samet, dar det inte heller ar sa mycket liv men desto mera strand och forhoppningsvis sol. I och for sig visar vaderapporten pa regn men vi orkar inte bry oss langre. Vi ar ju vana.. Sa snart ar det jul och da ska vi unna oss en stor middag pa koh samet! Ah, jag langtar. Har ar vara ny kompisar fran sondagsmarknaden. De ar jattesnalla och aven om ni inte ser vad det ar sa ar de coola.

De sista dagarna har vi inte gjort sa mycket aktivit, forutom zoot, men desto mer tjot. Vi har diskuterat job och sarskilt vart vi ska plugga nar vi kommer hem. Vi ar fruktansvart peppe pa Uppsala nu efter att vi har sett att bada tva kommer in dar. Men det ar jobbigt att inte kunna gora nagonting at det har. Vi pratar om det hela tiden och blir mer och mer nerviga, men det blir nog bra.

Vi forsoker aven att overtala Tina och Borje att mota oss i kina i slutet av mars och sedan sa aker vi hem tillsammans med dem. Hoppas, hoppas, hoppas! Det hade varit valdigt roligt.

Nyar blir i bangkok och vi har last pa att over 200.000 manniskor samlas varje ar vid world trade center, center plaza, sa det blir dar vi kommer att vara. det ska vara olfestival, stor scen och massa roligt. Hoppas att det bor nagra roliga pa Cozy Place, dar vi ska bo igen, sa att vi kan joina pa nyar.

Den 2:e januari drar vi till kambodja, efter den 20:e januari ska vi vara i Vietnam, innan den 20:e februari ska vi vara ur vietnam och inne i kina och i slutet av mars hoppas vi mota foraldrarna Lantz i peking.

Snabba puckar! men desto segare nu.
Puss! Amanda

Vi overlevde!
Igar var vi pa ett riktigt aventyr; flight of the Gibbon.
Vi vaknade tidigt pa morgonen, bada tva lagom nervosa infor vad dagen skulle bjuda pa. Vi visste egentligen inte riktigt vad vi gett oss in pa. Vi hade last lite flygblad och sett lite bilder fran olika liknande turer, och hade till slut fastnat for den som verkade mest serios och saker. Efter en god frukost, tva trappor ned fran vart rum, och lite nervost smaprat med den hjalpsamma och trevliga tjejen i receptionen kom minibussen och hamtade oss. Nu var det dags.
Vi gav tog oss igenon de sma granderna i gamla staden och kom ut i den rusande trafiken i de nyare delarna av staden. Vi hamtade upp en thailandsk man och hans son pa ett ratt lyxigt otell for att sedan fortsatta till ett av de lyxigaste hotellen jag nagonsin sett! Forstt tog man sig over en lite vallgrav, som omgav hela omradet, for att sedan anlanda till ett uraldrigt tempelomrade som renoverats. I de gamla tempelsalarna hade man inrett hotellrum for de som hade pengarna som kravdes. Mellan tempelgangarna lag restauranger, stra grasmattor och swimmingpooler. Till raga pa det sa akte alla boende pa hotellet omkring i golfbilar for att ta sig till de olika omradena. Vilket stalle.

De vi hamtade upp var sjalvklart norskar... suck.

Efter nastan en timme nadde vi foten av berget dar den 1500 ar gamla regnskogen borjade breda ut sig. En bit langre upp skulle regnskogen visa sig innehalla kilometer av metallvajrar och andra hemligheter.
Rostiga skyltar vid sidan av vagen borjade varna for branta backar, och nog var det brant! Vid vissa tillfallen blev alla knapptysta i bilen, och jag tror alla tankte att nu valter bilen bakat. Vagen blev bara varee och varre, dar den slingrade sig fram langs raviner - sjalvklart utan staket och i princip utan motesmojlighet - . Det kandes redans som liseberg och ett aventyr, men det skulle bli mer.

Till slut nadde vi utgangspunkten av turerna. Vi skrev som vanligt pa papper som frantog oss ratten att stamma froetaget om nagot skulle handa och sa vidare... Innan vi skulle upp bland tradtopparna gick turen till narliggande vattenfall som var ungefar lika upplevelserikt som att lana bocker pa stadbilioteket. Inte sa. Men nu, nu var det dags.

Vi spande pa oss selar som skar in bade har och dar. Fick en bandana runt huvudet och fick hjalmar patryckta pa skallen. Darefter fordes vi till den forsta vajern. Herre gud! Alla i var grupp fick samma ansiktsuttryck nar vi fick syn pa vart vi skulle. Vi stod pa kanten av ett stup. Framfor oss lopte en metallina fran vanster, dar den var fast runt en stor sten, at hoger dar den lamnade marken och strakte sig ut over stupet, mot ett trad 40 meter bort. Tanken var latt svindlande. Instruktoren bad en frivillig komma fram och aka forst. Det drojde en stund, men vi sen manade vi fran den thailandska mannen, som snabbt svischade ivag mellan grenar och blad, ivag mot tradet. Darefter var det min tur. Jag hakades fast i vajerna ovanfor huvudet och kanstade mig ut over kanten. Hjartat bultade nar man foll nedat, innan selen rykte tillbaka en uppat och man flog frammot mot tradet, svavandes i luften. Wow vilken kansla! Ratt som det var stod man pa en plattform ihopsnickrad 40 m upp i luften, runt ett fler hundra ar gammal trad. Resten av gruppen foljde efter och nar vi alla var pa plats satte vi sikte mot nasta plattform, och sa hall det pa i samma stil mellan en del trad. Efter en bra stund hamnade vi aterigen vid en avsatts pa bergskanten. Ut fran ett jattetrad, nagon meter fran avsattsen, var vajern fast och den skot ut i luften bort fran tradet. Nar man foljde strecket, som langre bort sag ut som ett litet snore, kunde man inte urskilja var nasta plattform var. Vi hade hamnat vid banans langsta vajer. Pa 800m var detta den langsta i asien. Pa den hogsta ounkten lag marken ungefar 80m nedanfor. Det var helt fantastiskt, och en riktig adrenalinkick!

Turen holl pa i ungefar 3-4 timmar, och allt gick jatte bra for mig och Amanda. Varre var det for norskarna, dar de bortskamda tonaringarna dunkade i trad, slog fotterna i plattformarna och krachlandade vid landningsbanan fler ganger. Sa gar det.
I slutet av turen kom det varsta. Nar intruktorern skulle fira ner en, manuellt, fran en plattform ca 28 meter upp i luften. Da slog hojdskracken till lite. Amanda korde pa hard core-stile och kopplades fast i selen pa ryggen och firades flygandes ned, med magen mot marken och armar och ben utsrackta. Vilken kvinna. Jag valde att ha repet fast i selen pa magen, sa man kan halla i sig lite. Instruktoren markte nog att jag blev lite nervos. Inte bra for min del. Efter 3m stannade han nedfirandet i kanske 30s, en oandlig vantan, for att sedan lata linan lopa fritt. Usch och fy, det var skit laskigt. Han spande linan igen och nagra meter overmarken rykte selen tillbaka och jag saktade in. Vilken lustig kille. Verkligen.

Hur som helst var det en fantastisk upplevelse, som vi verkligen ar glada att vi deltog i.
Idag blir det att ta igen sig fran aventyret. Det gor vi bast genom att ata gott, lasa i sangen och sitta lite framfor datorn.

Det var allt for Chiang Mai-rapporten for denna gang. Vi aterkommer om fler aventyr narmar sig.
Hej pa er!
/ Hannes

Nu har vi anlant till Chiang Mai. Eller rattare sagt anlande vi igar efter en 16 timmars lang tagresa fran bangkok. I bangkok hade vi kopt en minipc med en externdvdspelare, som vi ar asnojda med. Eftersom att det finns manga olika cafeer och sant med free wi/fi (gratis internet) sa ar datorn en raddare. Plus att vi har kollat pa Little Britain som vi kopte i Bangkok, haha.

Chiang Mai ar lugnt och fint, i alla fall inne i gamla stan dar vi bor. Var forsta natt blev pa ett stalle som ser ut som ett schaskigt motell i USA men det var billigt och vi ville bara lagga av vara grejer efter den langa resan. Sedan gick vi fort ut pa stan och hittade ett mycket, mycket fint gasthus som heter The Britania. Tjejen som jobbar har ar underbar och hjalper oss med allt och hon ar sa snall. Det basta med detta stallet ar att de har en liten hundvalp pa 3 manader som vi myser med hela tiden. Ja, vi saknar Frido jattemycket och maste ha nagot substitut men ni far beratta for frido att vi har henne som bakgrundsbild pa datorn.

Igar gick vi pa den kanda sondagsmarknaden som ar jattestor och vi fick aven med ett tempelbesok. Det bor namnas att det finns tempel i vartenda horn i Chiang Mai men det gor det mysigt.

Idag har vi gett oss ut pa vagarna och det var inget enkelt korande. Pa en moppe satt coola hannes och styrde och en nervos Amanda bakom och forsokte luta sig med i de superskarpa svangarna upp for bergen. Ju langre upp man kom desto kallare blev det, vi akte in i regnskogen.. det var haftigt och utsikten uppe fran berget var helt fantastisk! Ont i rumporna akte vi vidare upp i berget till ett kant tempel dar ingen hade respekt for sjalva templet och dess anhangare. Men det var vackert och dar var aven utsikten toppen. Vi bestamde oss for att ta oss ner igen och vi klarade oss genom stan utan skador. Det ar haftigt att aka moped har men laskigt, da vi gjorde som thailandarna och slingrade oss forbi de langa koerna med bilar och stallde oss langst fram. Tur att jag aker hit med Hannes och att han har attityd nar han kor, for jag hade inte fixat det. Vi lamnade in moppen efter var tur for vi kande inte for en tur imorgon eftersom att det ar sa frutkansvart dalig trafik har. Det var ett aventyr som vi alltid kommer att minnas!

Imorgon blir det att aka till regnskogen och gora detta:



haftigt va? rapport kanske kommer imorgon.
Nu ska vi ata middag och ta en drink och fira att det ar lucia. Forresten, VI VILL HA MER KOMMENTARER!

Puss! Amanda

Idag kanske vi koper en dator pa teknikmarknaden...

Klockan var ungefar 05:00 nar bussen stannade pa Bangkoks busstation, en bra bit utanfor centrum. Vi klev trotta ur det som varit vart hem de senaste 12 timmarna och blev genast pahoppade av ivriga, morgontrotta taxichaufforer. Efter nagra minuters vilset vandrande, och otaliga nekanden till de mer eller mindre overprisade erbjudandena vi fick, fann vi en snall man i sin taxi. Han korde oss garna vart vi villa, till ratt pris. Vi hoppade in i bilen, och hann inte mer an att pressa ner vaskorna i bagaget och stanga igen dorrarna innan bilen for ivag. Vi rusade fram genom ett morkt och tyst Bangkok, som inte riktigt hade borjat vakna an. En ganska ovanlig syn. Vi flog fram genom de mer centrala delarna i over 110 km/h, dar man annars sa langsamt rullar fram i nastan obefintlig hastighet. Vi blev avslappta vid tagstationen som ligger nara vart hostel. Inne pa Hualampong station spenderade vi ett par langsamma timmar, i vantan pa att 7/11 skulle oppa, tillsammans med en dam, som var valdigt intresserad av oss. Vi forstod ingenting av det hon sa, men hon och vi var glada for det. I alla fall hon.
Dagen fortsatte darefter med ett besok hos vietnamesiska ambassaden, dar vi sa manga ganger haft probelm, men det flot pa bra idag, for tillfallet...
I vantan pa visum besokte vi MBK och sag lite narnia bio, for att sedan atervanda till ambassaden och ANTLIGEN fa visumen. Ett litet problem bara. Nar vi oppnade passet och laste datumet, hade amanda angett fel manad for var vistelse!! AMANDA WIDINGSSON!!! Vi fick panik, visa att vi fick panik for ambassadoren, som ocksa hade panik, speciellt eftersom han precis tappat bort en amerikansk mans pass. Vi fick skicka in passet genom luckan i gen och vanta. Efter 15 m kom det tillbaka, men blacknoteringar som andrade manad 2 till manad 1, och lite stamplar for att legitimera det hela. Sa det galler att hoppas pa det bast vid gransen!

Efter detta lilla aventyr besokte vi en skabbig och trang kladmarknad, som ar lite typisk Bangkok. Dar finns mycket skit! ojoj, men billigt! Jag inforskaffade ett par skona langbyxor for tagresor och tempelbesok. Darefter forsatte vi mot teknikhimlen Pantip!
Men nu ar tiden for internet slut och jag maste ga!
Ha det bra hej svej lever ej!

Hannes